03 februari 2024

Karl Gerhard – revykungen som retade till skratt

Karl Gerhard mottog Göteborg Stads förtjänsttecken den 3 juni 1960. Vid det laget hade han underhållit stadens invånare i nästan 40 år, från hans första föreställning i Göteborg år 1921 till hans sista revy år 1964.

Under åren satte Karl Gerhard upp många revyer på Göteborgs olika scener, huvudsakligen på Folkteatern i Lorensberg och senare på Cirkus. Han beskrivs ha varit väl mottagen i Göteborg redan från första framträdandet, även om han i en kuplett* år 1931 väckte förtret genom att kalla Göteborg hans ”lilla filial”. Till en början hade hans revyer som oftast premiär i Stockholm varefter han lokalanpassade dem när han tog dem till Göteborg. Senare skulle han allt oftare komma att välja Göteborg som plats för revyernas premiär.

* Humoristisk eller satirisk sång.

Foto: Karl Gerhard, 1955-01-01, Spehuset januarimånen, ”Juveliadamen”.

En pionjär i sin samtid

Karl Gerhard visade tidigt i livet en fallenhet för att ”lägga mask”, förklä sig och imitera samtidens stora personligheter. Idag skulle vi kalla denna aspekt av hans artisteri för drag. I samlingarna finns den klänning han bar på nyårsrevyn 1955 på Cirkus. Karl Gerhard gick då upp på scen klädd som den Kansasfödda operasångerskan Marguerite Wenner-Gren i en ljusbeige sidenklänning nedtyngd av strass. Sminket lade han själv. Juveliadamen, som hans rollfigur kallades, anspelade på huvudkaraktären i verket med samma namn, Kameliadamen, författad 1848 av Alexandre Dumas den yngre.

Liksom fru Wenner-Gren, som var en respektabel kvinna som anordnade stora och eleganta bjudningar för societeten, rörde sig Kameliadamen också i det parisiska samhällets övre skikt, om än som kurtisan*. Fru Wenner-Gren gifte sig år 1909 med den förmögne industri- och finansmannen Axel Wenner-Gren som bland annat var VD på Electrolux. Hennes förkärlek för livets finare ting och hennes makes sysselsättning lånade sig till skämtet att hon ska ha burit ”ett dussin kylskåp på varje arm och en hel årsproduktion dammsugare på barmen”.

Wenner-Gren och Karl Gerhard hade en lång vänskap. Hans skämtande med hennes karaktär medförde dock uppbrott i deras vänskap. Han hade, som han själv beskriver det i sina memoarer, upprepade gånger: ”åkt ut ur hennes famn med katapultfart, men någon obegriplig tyngdlag har hittills alltid återfört mig till landningsplatsen”.

* En historisk benämning på lyxprostituerad och sällskapsdam för män.

Slog uppåt

Karl Gerhard riktade sina slag uppåt i samhällsstegen när han levererade sin vassaste kritik. Intentionen tycktes inte ha varit ondskefull utan gjordes snarare med glimten i ögat. Han visade dock på ett stort samhällsengagemang och var inte rädd för att ta i kontroversiella ämnen. I hans kanske mest omtalade kuplett Den ökända hästen från Troja gjorde han sin ställning tydlig mot nazismen och den svenska eftergiftspolitiken. Karl Gerhard kom i och med detta att bli föremål för ett uppmärksammat censurfall som gick till historien.

Den 1 januari 1929 satte Karl Gerhard upp sin nyårsrevy på Folkteatern i Lorensbergsparken. I teatertidskriften Scenens recension kan man läsa sig till stämningen i salongen: ”Karl Gerhards opus för året motsågs som vanligt med nyfikenhet och spänning. Man gick dit beredd på att få smaka färlan (…) och framför allt att skratta åt elakheterna mot nästan.” Revyn inleddes med ett marionettdockspel där publiken fick återse en rad av Karl Gerhards mest uppskattade skapelser, däribland Gustav V. Dockan föreställer den åldrande kungen försedd med tennisracket i ena handen och en cigarett i den andra. Gustav V, än idag känd som tenniskungen, föreföll helt upptagen av tennis – även för Karl Gerhard, som ju själv hade mött kungen på spelplanen – Han berättar i Katt bland Hermeliner (1956): ”Det är ju inte obekant att kung Gustav vid många tillfällen hotade lämna ifrån sig spiran och äpplet, men aldrig har man hört att han frivilligt velat lägga racketen och bollen åt sidan”. Karl Gerhard roade sig återkommande åt kungen som ställde upp på tennisturneringar i Nice, ”Nizzan”, på franska Rivieran – en, enligt honom – ”modern konungs sympatiska slagfält” (Karl Gerhards bästa, 1950).

Att Karl Gerhard på detta vis flyttade ned monarken från sin piedestal var förstås uppseendeväckande. År 1921 sjunger Karl Gerhard om Gustav V i Kungakupletten, ett satiriskt försvarstal för monarkin som svar till samtida röster för inskränkandet av kungens makt eller rentav införandet av republik med Per Albin Hansson som ledare. Han sjunger;

Svenska folket är ett folk med pretention
De vill inte se på Sveriges kungatron
Någon liten obetydlig korpulent person.
De vill gärna när de står i samlad trupp
Ha ett högre mål dit de kan blicka upp
Svenska hjärtans djup en gång

Vill helst ha sin konung lång
Så han syns från sin balkong

Karl Gerhards kungakuplett.

Karl Gerhards marionettdockspel i 1929 års revy ”Karl Gerhards Menagerie”.

Karl Gerhards memoarer och eftermäle

I sommarrevyn 1925 intog Karl Gerhard Folkteatern i Lorensberg. Han berättar själv om föreställningen i sina memoarer Om jag inte minns fel, 1952: ”Ensemblen spelade ping-pong med publiken i en uppslupen final […] Vi delade ut racketar åt publiken, vilket var dyrt men inte för teaterdirektionen, ty Fabriken Tomten stod för utgiften”. Ett sådant racket finns i samlingarna, och fungerar idag som en liten portal in i ett kulminerande ögonblick i Göteborgs scenkonsthistoria. Karl Gerhards tidiga revyer är inte särskilt väldokumenterade.

Bordtennisracket från samlingarna. Stämplad ”Karl Gerhard” och bärande en svårtydd påskrift.

Vad skämten faktiskt bestod i är inte alltid lätt att utröna men rekvisitaföremål, foton, recensioner och kostymer målar upp en briljant bild av den tidens stora folkliga nöje. Kupletthäften vittnar om Gerhards mästerliga förmåga att böja fram ett rim. I hans texter döljer sig samhällskritik och vass satir. Idag finns många av hans kupletter att lyssna på och delar av hans revyer har tagits upp i videoformat och letat sig ut på internet.

I Kalle Linds bok Karl Gerhard – Estradör och provokatör (2022) kan man läsa om Karl Gerhards liv, såväl i Karl Gerhards egna memoarer. Idag välkomnar Karl Gerhards byst teaterbesökare och passerande tillika på platsen utanför Lorensbergsteatern som tilldelats namnet Karl Gerhards plats.

Text av Oskar Lundin, Museiassistent Göteborgs stadsmuseum.

Karl Gerhard bärandes lagerkrona, minnande om hans epitet ”Sveriges Aristofanes”. Foto: Hjörnearkivet, en del av Göteborgs stadsmuseums fotosamlingar.

Läs mer om våra samlingar

Se mer av Karl Gerhard i vår samlingsdatabas Carlotta.

Läs mer här