När skolstadgan kom levde ungefär 80 procent av Sveriges befolkning av jordbruket. En stor befolkningsökning hade skett, främst bland de fattigaste – torparna och backstugesittarna. Kravet på undervisning för alla betydde större kostnader för socknarna och att barnen inte kunde hjälpa till på gårdarna. Det var därför inte med odelad entusiasm frågan började dryftas runt om i landet. Även i Göteborg fanns en motvilja mot det nya. Folkskolestadgan gav i alla fall en fem års dispenstid för att skolhus skulle kunna finansieras och byggas och lärare anställas.
Det var inte med odelad entusiasm frågan började dryftas runt om i landet
Undervisning för borgerskapets söner
Givetvis hade det tidigare funnits både skolor och undervisning i och omkring Göteborg. I centrala staden fanns redan på 1600-talet ett antal skolor kopplade till olika församlingar, och med tiden tillkom ett antal enskilda skolor. Barnen som gick i skola var framförallt borgarnas söner där de flesta fick undervisning till de var 12-13 år gamla. Ett fåtal av dem läste sedan vidare.
För flickor dröjde det till år 1787 innan utbildning ens var möjlig i staden. Då startade Evangelistiska brödraförsamlingen stadens första skola som även tillät flickor att studera. För landsbygdens barn var det ännu svårare att få en skolgång. Från år 1723 var det föräldrarnas ansvar att barnen fick undervisning. Det skedde ofta ambulerande runt om i socknarna, och det är i sockenprotokollen vanligt att hitta förmaningar gentemot föräldrarna om undervisningens vikt. I Angered kan man bland annat läsa om hur sockenbon Nils Olsson på Gården Gunnilse Måse bestrider barnaundervisningen.
Folkskolans katekes från 1853. Boken hittar du i 1800-talsutställningen Folk i rörelse. Foto: Göteborgs stadsmuseum
Trög skolstart
När folkskolestadgan väl är ett faktum händer det först inte särskilt mycket i och omkring Göteborg. Men vad som sker i Tuve socken ger en bra bild över hur skolfrågan hanterades efter folkskolestadgan. I februari 1843 hölls där den första sockenstämman kring skolstadgan. Församlingen ansåg att en skola översteg deras förmåga. De var få, enskiftesreformen hade drabbat de flesta i socknen hårt och församlingen ägde inga donationer, sockenmagasin eller skog. Man ville helt enkelt ansöka om att bli befriade från att inrätta en skola.
Nästa gång frågan kommer upp är i april år 1846. På det mötet lovar några av socknens mer välbeställda invånare att skänka extra pengar till ett skolbygge. På mötet beslutade man att inrätta en fast skola med en kombinerad klockare- och skollärartjänst. Från mötet gick sockenborna sedan till platsen för den blivande skolan, inte långt från kyrkan. Den 4 mars år 1850 öppnade skolan. Det var ett timrat envåningshus med rödmålad panel, med skolsal i ena änden och lärarbostad i den andra. I mitten låg köket med spis och bakugn. Den förste läraren (och klockare) som anställdes var Olof Larsson från Kinna, som tagit lärarexamen två år tidigare.
Kallebäcks skola vid Boråsvägen. Det var stadens minsta skolhus med 22 elever. Foto: Allan Nilsson 1953, Göteborgs stadsmuseums arkiv
Trots viss motvilja och en trög start kom folkskolereformen från 1842 att prägla den svenska skolan och ge många generationer en grundläggande utbildning i mer än hundra år.
Även inne i staden var man tvungen att uppföra flera nya skolor. När stadens folkskolestyrelse startade förfogade man endast över tre skolor. Bland annat fick man hyra flera små lägenheter för att klara de stora lokalbehoven, bland annat en arbetarbostad på ett rum och kök på Sprängkullsgatan. Den första folkskolan som sedan byggdes låg på Skolgatan i Haga.
Trots viss motvilja och en trög start kom folkskolereformen från 1842 att prägla den svenska skolan och ge många generationer en grundläggande utbildning i mer än hundra år. I mitten av 1900-talet fasades folkskolan ut och ersattes av grundskolan som vi stora drag känner igen den idag.
Klassrum i Oscar Fredriks folkskola 1901. Foto: Aron Jonason, Göteborgs stadsmuseums arkiv.
Upptäck mer och läs vidare
Besök utställningen Folk i rörelse för att lära dig mer om 1800-talets Göteborg.
Läs mer om kulturhistoriskt intressanta skolor i Göteborg.
Lyssna på Stadsmuseets podcast En kvart om Göteborg – och avsnittet om Göteborgs skolor.
DEL 34: SKOLFROSSERI – KATEKESLÄSNING, ISKALLA STENHÄLLAR OCH MEDIATEK
Ylva Berglund och Kristian Jonsson tragllar multiplikationstabellen och sätter sig i skolbänken igen. De återvänder till grundskolan med långa korridorer, skåp med suspekt innehåll, rökrutor och kunskapsspäckade klassrum. Allt detta och mycket mer i ett skolfrossande avsnitt av Stadsmuseets alldeles egna podcast!