Vikingr
Vikingarnas tid
En berättelse om klimatkatastrof, handel och plundringståg.
Vikingatiden växte fram ur skuggorna av en enorm klimatkatastrof som drabbade norra halvklotet år 536 och som varade i ungefär tre år. Den tog livet av omkring halva befolkningen på den plats som så småningom skulle bli Sverige. Katastrofen skapade ett vinterlikt tillstånd i flera år och berättelserna om den stora kölden spreds sig ryktesvägen för att så småningom ge upphov till vikingarnas myter om Fimbulvintern.
Katastrofen skapade ett vinterlikt tillstånd i flera år och berättelserna om den stora kölden spreds sig ryktesvägen för att så småningom ge upphov till vikingarnas myter om Fimbulvintern.
Perioden från år 750 till omkring år 1100 efter vår tideräknings början kallas vikingatiden. Enligt den svenska indelningen i epoker eller tidsperioder så tillhör vikingatiden slutet av järnåldern. Det är en omvälvande tidsepok i Nordens historia som fortfarande har internationell ryktbarhet tack vare folket som har kommit att kallas för vikingar.
Gården, handel och plundringståg
Under vikingatiden ökade befolkningen i Norden dramatiskt och man började bedriva en mer intensiv handel med omvärlden i takt med att skeppsbyggarkonsten utvecklades. Vad vi vet om vikingatiden kommer från flera källor, som den isländska litteraturskatten av handskrifter från 1100- och 1200-talet, runstenarnas textinskriptioner och inristade meddelanden på trä- och näverbitar. Men en stor del av kunskapen kommer också från arkeologiska undersökningar.
Under vikingatiden ägde de flesta bönder sina egna gårdar. Den uppodlade marken, husen och tamdjuren var grunden för vikingens liv. De som arbetade på gårdarna var antingen anställda eller trälar.
Under vikingatiden ägde de flesta bönder sina egna gårdar. Den uppodlade marken, husen och tamdjuren var grunden för vikingens liv. De som arbetade på gårdarna var antingen anställda eller trälar. En gård var i stort sett självförsörjande och runt gården fanns natur och vildmark. Skogarna gav timmer till byggnader och båtar, man kunde jaga och plocka nötter och bär. Vid sjö och hav bedrevs jakt på fågel och säl, tillsammans med det livsviktiga fisket. Vattenlederna var vikingarnas huvudsakliga förutsättning för handel och kommunikation, en motsvarighet till vår tids motorvägar.
Roller och funktioner i samhället
Man kan få uppfattningen om att vikingatiden var en mansdominerad period, men forskningen visar att det funnits mäktiga personer av bägge könen och att det snarare varit en uppdelning i olika roller och funktioner i samhället. Till exempel var gården var en central plats i vikingens liv och den styrdes av kvinnan som förvaltade nyckeln till hemmet, en tydlig maktsymbol.
Den gifta kvinnan ansvarade för hemmets nyckel och bar den väl synligt i ett redskapsspänne eller bälte till hennes dräkt. Under vikingatiden begravdes kvinnor ofta med nycklar, spännen eller sax, vilket är relativt vanliga arkeologiska fynd i gravar från den tiden. Den vikingatida nyckeln visas i utställningen Vikingr.
Vikingarna var duktiga skeppsbyggare och seglare. De färdades österut genom floderna i Ryssland och nådde ner till Kaspiska havet. Och i motsatt riktning västerut tog de sig ända bort till Amerika. En knarr på tjugo meters längd kunde rymma laster på upp till drygt tjugo ton och i god vind kunde skeppen komma upp i en hastighet av sex till åtta knop. Vikingaskeppet från Äskekärr som visas i utställningen Vikingr på museet är en knarr som sannolikt använts vid handelsfärder. Långskeppen var krigsskepp och var både snabba och lätta och kunde både ros och seglas. Dessa skepp användes vid de omtalade plundringstågen till de brittiska öarna, i österled och ner i södra Europa, som kommit att skapa den dominerande bilden av den brutala vikingatiden.
Ordet viking förekommer i källor från vikingatiden. Ordet kommer från fornisländskans viking och kan komma från ordet vik; någon som lägger till i vikar. En annan teori är att ordet viking kommer från latinets vicus, som ungefär betyder ”handelsplats”. Men vad ordet ursprungligen betydde är man inte helt säker på. Vad vi däremot vet är att ordet användes om personer som var ute på plundringståg eller krigståg.