Vad har jag inte gjort i Slottsskogen?

Slottsskogen hör till det bästa med Göteborg tycker Dennis, ihop med havet och den enkelhet som präglar staden. Han har svar på vad en äkta göteborgare är. Men vilka är vi, och de?

Jobb utan konstigheter

Ett av Dennis första fasta jobb var i Fiskhamnen i Göteborg. Han älskade det. Framför allt för den goa stämningen mellan arbetskamraterna – inga konstigheter och mycket skratt. Det har ofta varit sådana jobb han sökt sig till. När vi träffar honom har han anställning som byggnadssmed, det vill säga svetsar och bygger stålkonstruktioner.

Ett tag jobbade han i Norge. Det var fint, men han saknade Göteborg och det speciella med hemstaden. Här finns en enkelhet som han uppskattar och känner sig trygg med. Dennis pratar gärna med människor och det är lätt att göra det i Göteborg, tycker han.

Dennis längtar efter fler saker som binder oss samman. Foto Stefan Edetoft.

Morfar en äkta göteborgare

På frågan om vad som är en äkta göteborgare svarar han att det har med humor och lättsamhet att göra. Tillägger med ett skratt ”min morfar personifierad”.

– Han jobbade på varvet i alla sina år. Växte upp i Majorna och berättade alla de här gamla historierna som jag älskade. Jag kunde sitta med stora ögon och bara lyssna, jättelänge. Jag ryser nästan när jag tänker på det. Han var gaisare också.

Rörelsefrihet och rädsla

Dennis har bott på många adresser under sitt fyrtioåriga liv. Nu bor han i Majorna med sin familj och han upplever att stadsdelen håller på att förändras, det blir mer likriktat. Som barn bodde han i kvarteren runt Långgatorna. Där fanns många kompisar och de hade stor rörelsefrihet. Inte som barn idag – även hans egna – som har betydligt fler begränsningar. Han pratar om en rädsla som egentligen inte är hans egen.

Jag tror att vi är räddare än vad vi behöver vara. Det sprider sig, för vi matas ju med det här dagligen, i tidningar och mobiltelefon och tv och filmer och allting.

– Jag tror att vi är räddare än vad vi behöver vara. Det sprider sig, för vi matas ju med det här dagligen, i tidningar och mobiltelefon och tv och filmer och allting.

Minnen från barndomen kommer upp under intervjun. Som när han en kväll i Slottsskogen fick en puss av klasskamraten han var kär i. De var nio och han hade sin nya cykel med sig. Eller hur han och en kompis tog vagnen till Bältesspännarparken för att åka skridskor, då när det fortfarande var avlånga spårvagnsbiljetter som gällde.

Binda samman staden

Dennis har nyligen avpolletterat bilen och upptäckt att det fungerar bra att åka kollektivt. Han hör till dem som inte uppskattar Västlänksprojektet. Det känns som ett övergrepp på staden, kan han tycka, och syftar främst på hur många platser som ska grävas upp de kommande åren.

Han hade hellre sett att linbanan blev av. Och han gillar badet i Frihamnen. Överhuvudtaget vill han se fler satsningar på att få människor att komma samman. Segregeringen hör till de få dåliga saker med Göteborg han kan komma på.

– Jag skulle vilja ha fler saker som binder oss samman på något sätt, så att vi får vara mer delaktiga tillsammans. Det är mycket var man för sig. Det blir mer och mer, det är så samhället ser ut på något sätt. Vi mot dem och jag vet inte vilka de är, jag vet inte vilka vi är heller. Det är det som är det märkliga.

Dennis T, född 1980, intervjuperson nr 51, intervjuad 2018-09-25 för projektet Göteborg berättar.