Bil nr 3 som levererades till grosshandlare Albert Jansson. Den känns igen från annonsen från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från februari 1916. Notera mässingsmärket långt ner precis bakom vänster framskärm där motorhuven slutar och jämför med bilden på museets mässingmärken.
Göteborgs stadsmuseum har sedan lång tid tillbaka ett antal verktyg och trämallar i samlingen som fram till nu endast haft en adress som gemensam nämnare – Första Långgatan 25 i Göteborg. Genom lite efterforskning i adresskataloger och andra källor träder bilden fram att de är knutna till företaget Verkstadsbolaget Centralen som bedrev verksamhet på platsen från cirka 1911 till och med slutet av 1960-talet.
Företaget grundades av Adolf Leonard Hermansson Olsson som hade en gedigen bakgrund i verkstadsindustrin. Han började 1896 på en smedja som låg i anslutning till Gatenhielmska huset, och fortsatte under åren 1904–1908 som anställd på Karl Johans Mekaniska Verkstad vid Timmermansplatsen (i närheten av dagens Chapmans torg). När han startade sitt eget företag satsade han på hovslagning och tillverkning av hästskor och sömmar, men utökade småningom med vagnmakeri. Till en början fanns verkstaden i ett annex till en huvudbyggnad där Roempkes bryggeri tidigare bedrivit verksamhet. När Första Långgatan breddades 1922, fick huvudbyggnaden delvis rivas och byggas om, och då tog Olssons rörelse över hela fastigheten.
Huvudbyggnaden på Första Långgatan 25 fotograferat i östlig riktning, huset ägdes från början av Roempeks bryggeri. Till vänster i bild syns ett av annexen och en motsvarande byggnad fanns även på höger sida – där började Verkstadsbolaget Centralen sin verksamhet.
Fotografi från 1950 när huvudbyggnaden rivits, och en ny byggts längre in och blivit hopbyggd med annexen som blivit flyglar.
Annons från 1916 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning för sina tjänster.
Annons från 1922 i Göteborgs- Handels och Sjöfartstidning.
Från hovslageri till bilar
Någon gång kring 1915 började bolaget med reparationer och nytillverkning av karosser för bilar. Hantverkskunnigheten var i mångt och mycket samma som krävdes för hästdragna vagnar, så språnget var inte så stort. Företaget breddade därmed sin kundkrets och ett plåtslageri inrättades på andra våningen där det fick dela lokaler med företagets smidesverkstad. Beställningar av nya karosser gällde oftast vanliga person- eller lastbilschassin, men även specialfordon av olika slag, exempelvis likbilar, tillverkades också.
En av museets mallar har en svag inskription ”Hyrverket”, vilket kan betyda att karossen var avsedd för antingen Göteborgs hyrverk eller möjligtvis Sleipners hyrverk (hyrverk är ett äldre begrepp för taxi). Det som möjligtvis talar för det senare är att Göteborgs hyrverk hade en egen verkstad och var troligtvis därför inte i behov av extern hjälp.
1921 tillkom en delägare, Johan Conrad Anderberg, och verksamheten utökades i samband med att företaget fick tillgång till de större lokalerna.
De som önskade specialgjorda personbilskarosser var främst grosshandlare och direktörer, medan beställningar av lastbilar gjordes av företag som till exempel kakaotillverkaren Mazetti AB och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
/
Lång verksamhetstid
Det finns inga bokföringshandlingar, räkenskaps- eller orderböcker bevarade, så det är svårt att säga något om hur lönsamt företaget var. Däremot tyder den långa verksamhetstiden på att de kontinuerligt lyckades få nya kunder. Bilindustrins övergång från hantverkstillverkade karosser till huvudsakligen industriell tillverkning, innebar troligtvis att Verkstadsbolaget övergick mer till reparationer än nytillverkning.
En lokal motorhistoriker, Owe Persson, har berättat att så sent som på 1960-talet stod portarna öppna om somrarna och att det var full aktivitet i verkstaden. Bolaget var fortsatt aktivt även efter att de ursprungliga ägarna avlidit, men upphörde 1968 då rörelsen och lokalerna togs över av en annan entreprenör med ny inriktning.
I samband med skrivandet av denna artikel togs kontakt med anhöriga till den nya ägaren, som donerade unika fotografier och mässingsmärken från föregångaren Verkstadsbolaget Centralen, till Göteborgs stadsmuseum. Företaget, som var en av en handfull liknande i Göteborg, tycks inte tidigare ha blivit dokumenterad i litteraturen, men turligt nog finns åtminstone ett antal föremål, fotografier och arkivhandlingar bevarade för framtiden i museets samlingar.
Text av Paul Epäilys, arkivarie samlingsenheten, Göteborgs stadsmuseum.
Externa källor: Riksarkivet landsarkivet i Göteborg, Kungliga biblioteket, Vagnshistoriska Sällskapet och Göran Lönn.
Bilden föreställer troligtvis den första bilkarossen som tillverkades av företaget. På baksidan av bilden kallas den i varje fall för ”Nr 1” och den beställdes av ”konsulinna Ekman” men anges levererad till ”Direktör Falk Simon”. Maria Ekman var änka till Oscar Ekman och ägnade stor del av sitt senare liv åt välgörenhet. Falk Simon var företagsledare och senare bankir som var konstsamlare och mecenat. Ekman avled i oktober 1915 och kanske övertogs bilen därför av Falk Simon istället? Kylaremblemet antyder att det kan vara en bil av märket Hudson.
Bil nr 3 levererades till grosshandlare Albert Jansson och den känns igen från annonsen från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från februari 1916. Notera mässingsmärket lång ner precis bakom vänster framskärm där motorhuven slutar och jämför med bilden på museets mässingmärken.
En tjusig öppen bil med smakfull rundning av karossen kring sittbrunnen och en moderiktig spetsig kylare. Andra fotografier avslöjar att den är stockholmsregistrerad som A 4014 hos bilhandlaren Mercator AB som hade filial i Göteborg.
Karosser till nyttofordon tillverkades också, som den här lastbilen för Mazetti Chokolad och Cacao.
Reparationer var vanligt förekommande uppdrag. Här en 1930-tals Dodge som blivit ordentligt krockskadad.