Kopplingen mellan Gullered öster om Ulricehamn och Göteborgs stadsmuseum kan verka långsökt, men det var i Gullered som museets hantverksamling startade.
Året var 1918 och Göteborg var i full gång med förberedelserna inför jubileumsutställningen, som vid denna tid fortfarande var tänkt att anordnas i tid till det riktiga jubileumsåret 1921, då staden skulle fylla 300 år.
Från verkstad till museum
Sommaren 1918 skulle bli vagnmakaren Johan Ludvig Knutssons sista i livet. Det är då han får besök av några personer som säger sig vara från Göteborgs museum (sedermera Göteborgs stadsmuseum). Tanken är att skapa en hantverkssamling att visa upp på jubileumsutställningen. Johans verktyg är tänkta att representera hur hantverket vagn- och hjulmakeri såg ut på landsbygden. Senare samlas föremål in från Göteborg och andra städer för att visa hur stadshantverket såg ut.
Johan Ludvig Knutsson utanför sin stuga, till höger är hans verkstad. Bilden tillhör Nordiska museets samlingar.
Johan säljer fyra föremål till museet. Det första att skrivas in är inte vilket som helst – det är en navare med hans fars initialer inristade. Det var fadern, Andreas Johansson, som lärde honom hantverket från barnsben. I hela sitt arbetsliv hade Johan haft denna navare till sitt förfogande. Kanske var det med just denna som fadern lärde sin son hur man borrar hål i ett hjulnav. I två generationer hade den använts och vårdats med omsorg. Nu skulle den ställas ut för hela världen.
Johan säljer ytterligare två navare samt en sticksåg, men det är inte allt han lämnar till eftervärlden. Han intervjuas även om hur man skapar ett hjul och vilka verktyg som används. Dessutom tas bilder av Johan och hans verkstad, där han stolt visar upp det hantverk han ägnat sitt liv åt.
Hantverkssamlingens första inskrivna föremål. En navare med faderns initialer. Navaren fick inventarienumret H:1
Hantverkssamlingens första inskrivna föremål. En navare med faderns initialer. Navaren fick inventarienumret H:1
Ett livsverk i museets samlingar
Den 6 augusti 1918 går Johan Ludvig Knutsson bort. Han efterlämnar sin änka samt en dotter. Någon gång efter detta återvänder museimännen från Göteborg. Hur de har fått reda på att Johan har gått bort vet vi inte, men att de är intresserade av fler föremål från hans verkstad, det vet vi.
Änkan Knutsson får 90 kronor för ytterligare 85 föremål. Denna gång handlar det inte bara om några få navare. Allt från Johans sittpall till hans glasögon följer med till Göteborg. Det största föremålet är hans ”hjulmärr”, en sorts arbetsbänk där man kunde fästa hjulet under tillverkningen. Den syns både i bilder från hans verkstad och från utställningen.
Johan Ludvig Knutsson får aldrig se sina föremål vackert upphängda i hantverksavdelningen på den senare berömda jubileumsutställningen 1923. Han somnade dock in medveten om att hans förfinade hantverkskunnande hann bli förevigat i Göteborgs museums (sedermera Göteborgs stadsmuseum) samlingar och arkiv.
Del av den nedtecknade intervjun där de utsända från museet även ritat av föremål från Johans verkstad.
Johans glasögon.
Bild från jubileumsutställningen 1923, där många av Johans verktyg är utställda.
”Hjulmärren” ritades av när den kom in i samlingarna.
Johan i sin verkstad, bild tillhör Nordiska museets samlingar.
Text av Oskar Larsson, museiassistent samlingsenheten, Göteborgs stadsmuseum.