Modell av flytdocka

Vid inventering och packning av hantverks- och modellsamlingen i Stadsmuseets magasin på Polstjärnegatan hittades i våras en omärkt modell av en flytdocka med ett lastfartyg och två bogserbåtar. Modellen föreställer Eriksbergs flytdocka NO.1. med lastångaren Uddeholm under dockning samt bogserbåtar och pråmar.

Flytdockan har slagsida och Uddeholm ser ut att ha skadats på sin styrbordssida. Troligen skall modellen skildra ett haveri med flytdockan då Uddeholm kanske har kantrat under in eller utdockning vilket är ett känsligt moment vid en dockning.

I Sjöfartsmuseet Akvariets arkiv finns ett gediget arkiv om all sorts sjöfart och även artiklar och böcker skrivna om både Eriksbergs Varv och om rederierna till de fartyg som modellen föreställer. Men någon uppgift om ett haveri med dockan och Uddeholm hittar vi inte i de tillgängliga arkiven.

Mystiken tätnar, varför bygger man en modell över en olycka som inte har inträffat? Det kan man verkligen fråga sig.

Tiden som skildras är troligen åren runt 1915–1920 med ledning av när fartygen och dockan i modellen byggdes. Men modellen kan var byggd senare. Två av båtarna samt flytdockan kan med säkerhet identifieras vilket gör den intressant även om händelsen som skildras kanske är uppdiktad.

Flytdockan som är själva centrumet eller huvudobjektet i modellen hette Eriksbergs flytdocka NO.1. Flytdockan beställdes den 25 april 1914 och samma dag hade bolaget AB Eriksbergs Verkstads Flytdockor, Göteborg, konstituerande bolagstämma och blev ett helägt dotterbolag till Eriksbergs Mekaniska Verkstad. Det föll sig naturligt att bygga dockan på det egna varvet och den fick nybyggnadsnummer 176.

Flytdockan sjösattes den 17 april 1915 och togs i bruk den 4 maj samma år. Storleken på fartygen som skulle dockas växte snabbt under 1900-talet och snart byggdes större flytdockor till varvet för reparationsverksamheten. Denna flytdocka hade en lyftkraft av 1640 ton.

Eriksbergs flytdocka NO.1. hängde med under många år och gjorde en god insats för det mindre tonnaget. Runt år 1971 flyttades Flytdockan till Lindholmens Varv som år 1970 tagits över av Eriksberg. 1973 såldes dockan till skeppsmäklarfirman Ljungsvik & Carlsson AB, Göteborg. Flytdocka NO.1. flyttades nu till Hälsö Varv på Hälsö som drevs av Ljungsvik & Carlsson och döptes om till Hälsö Varv. Dockan registrerades nu även i skeppsregistret vilket var unikt för en flytdocka utan egen framdrivnings eller styrinrättning. Orsaken sades vara att man behövde bogsera ut dockan på djupare vatten i fjorden mellan Hälsö och Bohus Björkö vid in och utdockningar och därför ville varvet ha henne registrerad som fartyg.

Planerna för Hälsö varv var storslagna och man satsade på att bygga och reparera stålfiskefartyg. Den ekonomiska verkligheten med oljekris och en osäker konjunktur för fisket ledde däremot snart till ekonomiska problem för varvet.

1975 gick Hälsö Varv i konkurs och dockan såldes till Danmark och placerades i Hirtshals efter uppgradering i Ålborg. I Hirtshals var dockan i drift ända fram till början på 2000-talet, tills den med ålderns rätt skrotades.

Lastångaren S/S Uddeholm som alltså har eller skall dockas byggdes för trafik mellan kontinenten och hamnar i Vänern. Hon levererades 1917 från Eriksbergs Mekaniska verkstad med nybyggnadsnummer 187 till Uddeholms AB, Uddeholm. Hon var ett vid tiden modernt lastfartyg med maskin och överbyggnaden placerad akterut. Även små lastångare hade ofta överbyggnaden och maskin placerad midskepps tidigare, men med denna mer moderna design kunde lastförmågan ökas.

År 1929 döptes fartyget om till Hagfors för att frigöra namnet Uddeholm till ett nybygge, och 1948 såldes Hagfors till Värmlands Rederi AB, Karlstad (ett bolag som kontrollerades av Ahlmarks rederi).

1956 såldes det nu ganska omoderna fartyget till firma Skrot & Avfallsprodukter i Göteborg för upphuggning. Skrotfirman hittade dock en köpare till Hagfors, en italiensk redare och nu döptes hon om till Andrea Mariuccia. Köpet gick dock tillbaka och fartyget såldes i stället till Høvdings Skibsophugning i Oslo som lät bygga om fartyget till bärgningspråm. Fartygets slutliga öde i Norge är tyvärr inte känt.

Den lilla motorbogserare som i modellen drar en virkeslastad pråm heter E.M.V. 3. Bogserbåten, som också var från Eriksbergs Mekaniska verkstad, levererades i september 1916 och gavs nybyggnadsnummer 188.

Beställare var Eriksbergs Mekaniska verkstad själva och bogserbåten avvändes för transport av material, personal samt bogsering. 1967 såldes bogserbåten till Bogserings AB Stormking Göteborg, och döptes om till Stormbaron. Där stannade den lilla bogserbåten till 1971 då hon såldes till okända ägare i Iran. Båtens vidare öden är okända.

Uddeholm assisteras i dockan av en liten hamnbogserare som modellbyggaren har givit namnet Arvid. Ett namn som står med vita bokstäver i ett rött band på skorstenen. Detta var Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB:s i folkmun Röda Bolagets skorstensmärke och många av bolagets bogserbåtar hade detta utseende vid denna tid och var ofta byggda vid Lundby Mekaniska Verkstad som låg vid Slottsberget mellan Sannegården och Lindholmens Varv.

Det lustiga är att Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB aldrig haft någon bogserbåt med namnet Arvid så vart modellbyggaren fått namnet ifrån får vi kanske aldrig veta. Men att bogserbåten Arvid inte funnits är ytterligare ett tecken på att den skildrade händelsen är uppdiktad men samtidigt inte särskilt långt från verkligheten.

Text av Andreas Ingvarsson, Museiassistent Göteborgs stadsmuseum