Hummerfiske – En västkusttradition

Den 25 september startar säsongen för västkustens hummerfiske. Det är en tradition som är viktig för såväl yrkes – som fritidsfiskare och fisketurism är en växande näring längs västkusten. I stadsmuseets samlingar finns en stor samling av föremål som genom åren har använts för hummerfiske. Låt oss ta ett djupdyk och se vad vi hittar!

Hummertinor

I samlingarna finns två hummertinor. Men vad är då hummertinor?

Fisket efter hummer får endast bedrivas med tinor vilka även kan benämnas burar eller kupor. De olika benämningarna varierar med dialektgränser och var i från man kommer. Generellt kan man säga att i norra och mellersta Bohuslän så säger man tina eller dialektalt ”teena”, och i södra Bohuslän och Halland så säger man kupa, dialektalt ”kuba”.

Hummerfisket är i dag hårt reglerat och som fritidsfiskare får du fiska med högst 6 tinor och som yrkesfiskare med högst 40 tinor. En hummertina ska ha minst två flyktöppningar placerade i den nedre kanten av varje rums yttervägg för att de mindre humrarna ska kunna ta sig ut. Det får alltså inte vara för små humrar. För hummer gäller minimimåttet 9 centimeter, mätt från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant. Det finns även förbud mot att fånga hummer med yttre rom. Dessa humrar ska genast släppas tillbaka i havet.

Spökfiske

Från och med den 1 januari 2023 är hummertinor försedda med rymningshål för att motverka spökfiske. Fenomenet med redskap och fiskeverktyg som spökfiskar är ett problem som fiskare blivit mer varse om. Spökfiske uppstår oftast då flötet, eller dialektalt ”välet”, lossat från fiskeredskapet. Detta kan ske genom att en båt kör över det och propellern kapar av linan. Fiskeredskapet blir då ståendes kvar på botten och kan fortsätta att fiska under en lång tid. 

De nya reglerna om rymningshål säger att hummertinan ska ha en öppning som försluts med bomullsgarn och som kan brytas ned snabbt. Detta gör att humrar inte fastnar olyckligt i en hummertina utan ägare. Traditionellt tillverkades fiskredskap av naturmaterial, och en hummertina bestod av en stomme av trä som kläddes med ett kraftigt nät av bomullsgarn som impregnerades med tjära. Genom nedbryningsbara naturmaterial fanns då inte spökfiske i samma utsträckning då de bröts ner efter en kort tid på botten och med det slutade att fiska.

Detta förändrades efter andra världskriget då syntetmaterial började användas och ersatte naturmaterialen. Med de moderna syntetmaterialen kan hummertinor stå kvar på botten utan att brytas ned och därmed fortsätta att fiska om de saknar rymningshål.

Fisket efter hummer pågår fram till den 30 november för fritidsfiskare och fram till den 31 december för yrkesfiskare.

Göteborgs museums insamlingsexpedition 1929

På bilden över ser vi en hummertina från Sydkoster i Bohuslän Den samlades in 1929 vid en insamlingsexpedition från dåvarande Göteborgs Museum. I Göteborgs Museums årstryck från 1930 står det en kort text om expeditionen;