Hattar, mössor, kråkor och bicorner

Göteborgs stadsmuseum har över 2000 huvudbonader i samlingarna. Huvudbonaderna varierar i allt från små virkade dopmössor, svarta höga herrhattar, utsmyckade damhattar till färgglada kreationer från Stora Teatern.

Vissa av huvudbonaderna är inte färdiga, andra helt oanvända men flertalet har använts och slitits innan de har kommit till museet. Huvudbonaderna är därför i väldigt olika skick. Utöver slitaget av användning så bryts de textila materialen ner och limmerna torkar ut i olika hastighet. Detta resulterar i att liknande förvaring kan ha gett olika stora skador på huvudbonaderna beroende på hur de är tillverkade.

Stabiliteten i uppbyggnaden spelar också en viktig roll. Om materialen inte orkar stabilisera vikten av huvudbonaderna finns det risk för deformationer, vare sig den ligger plant på hylla eller i en låda med många andra hattar.

Bättre förvar

I samband med den pågående inventeringen uppstod även möjligheten att göra en hyllförvaring till huvudbonaderna. Uppgiften blev att skapa individanpassade stöd till hela samlingen samt att inventera och fotografera dem. Detta försäkrar ett bättre framtida förvar men säkrar även dokumentation av samlingen.

Lösningen som majoriteten av huvudbonaderna har fått är ett stöd i form av en bottenplatta av syrafri kartong med en pappcylinder limmad på. I cylindern sitter en kudde av vadd och tubgas. Vaddkudden stöttar upp hattens kulle medan bottenplattan ger stöd för brättet. Inventarienumret skrivs sedan i det högra främre hörnet och en ögla i bomullsband limmas fast på mitten. Bandet sätts på för att enklare kunna få tag på stödet från hyllan.

Alla huvudbonader kunde dock inte ha den första modellen av stöd. För dessa användes i många fall alveo, som är en skumplast, i olika varianter, både som block att sätta huvudbonaderna på och som stöd eller kanter för brättena att vila på eller emot. För några huvudbonader med släp, slöjor eller flor krävdes måttanpassade lådor. På så sätt kan inte tygerna glida runt och huvudbonaden kan ligga stabilt utan att fastna i andra föremål.

Både stöden och lådorna möjliggör att kontakt med föremålen minskar och gör samtidigt att de kan förvaras i magasin på ett bra och stabilt sätt. Stöden hjälper alltså till att minska slitage från hantering samt risken för deformationer som finns om de ligger fritt på hylla.

Hatt av rosor

En huvudbonad som stack ut var en rosa damhatt full med rosor. Hatten har tillhört majorskan Ida Sprinchorn (f. 1877) och är en av fyra damhattar som Stadsmuseet har från henne. Hattens insida består av en svart gles väv i tyll och kullen är fodrad med svart siden. På utsidan täcks dock hatten av stora rosaskimrande tygrosor som är fästa med hjälp av gröna stjälkar med metalltråd. Hatten är tillverkad runt 1911–1912 och även fast den börjat sjunka ihop lite är det fortfarande en fantastisk kreation. Det är enkelt att föreställa sig hur fin den var i nyskick.

Karl XV:s rökmössa

I samlingarna finns även en rökmössa från Karl XV (f. 1826). Karl XV var kung över Sverige och Norge från 1859 ända fram till sin död 1872. Mössan är i vinröd sammet och broderad med blad och grenar i både tyg och metalltrådar. Just rökmössor användes tillsammans med rökrockar för att skydda håret och sina vanliga kläder från röklukten. Lukten blev extra påtaglig eftersom man ofta satt inne i speciella rökrum och doften då stannade i rummet. Rökmössorna var oftast välgjorda och påkostade, vilket även speglas i detta exemplar.

Barnmössor

Det finns också barnmössor i samlingarna. Den nedan är en kapott, också kallad kråka, i ett mönstrat bomullstyg. Kråkan utvecklades under 1850-talet och är en mindre och mer färgglad variant av bahytten som varit den populära huvudbonaden innan. Precis som en bahytt knyts även kråkan med två band under hakan. Just denna kråka har burits av en kvinna som hette Olga Böös (f. 1882, d. 1975). Den har tappat lite färg och form men inte sin charm.

Bicorne

En fjärde typ av huvudbonad är bicorne. Modellen nedan är del av uniformen som kallas stor hovuniform modell/a. Den bärs av dem som är riksmarskalk, förste hovmarskalk, hovmarskalk, kabinettsherre, överintendent och kammarherre. Just denna har burits av Oscar von Sydow som var riksmarskalk. Bicornerna är ofta utsmyckade med band, vapen, förgyllda detaljer och plymer vilket medför att de blir väldigt ståtliga att titta på.

Text av Frida Johansson, konservator Göteborgs stadsmuseum.