1998 gör Göteborgs stadsmuseum ett större förvärv av musikinstrument. Det är till största delen föremål från AB Herman Carlson Levin. Här ingår även gitarrpressar och mallar. I och med det pågående inventeringsarbetet i samlingarna har vi fått chansen att titta lite närmare på föremålen som byggts i centrala Göteborg och Lindholmen.
En orkestergitarr byggd 1950.
Mannen bakom gitarrfabriken
Herman Carlson föds 1864 i Väne-Åsaka, en liten tätort utanför Trollhättan. I ung ålder intresserar han sig för träsnideri och han börjar studera på en slöjdskola i Vänersborg. Han flyttar till Göteborg och utbildar sig till finsnickare och två och ett halvt år senare får han sitt gesällbrev från en utbildning som vanligtvis kräver fyra. När man var färdigutbildad gesäll var det vanligt att lägga till ett extra efternamn och Herman väljer Levin.
År 1887 flyttar Herman, som många andra svenskar, till Amerika, där han får jobb som polerare på en gitarrfabrik i New York. År 1891 startar han en egen mindre gitarrfabrik med två kompanjoner. 1898 återvänder Herman hem med planen att starta en gitarrfabrik i Sverige.
Starten på AB Herman Carlson Levin
AB Herman Carlson Levin grundas år 1900 i en lokal på Norra Larmgatan 4 i centrala Göteborg och har då endast två anställda. Denna adress finns inte längre kvar, utan skulle idag ligga någonstans mitt i Nordstan. Här tillverkas främst gitarrer, men också mandoliner, lutor och senare även banjos och trummor. Under årens lopp växer både populariteten och personalstyrkan, och lokalerna byggs ut för att rymma en större produktion.
År 1943 är efterfrågan på instrumenten så stor att företaget inte får plats i sina gamla lokaler. De flyttar då in i Göteborgs Porslinsfabriks fabriksbyggnad på Kvillegatan 11 på Hisingen efter att Rörstrand flyttat sin tillverkning till Lidköping. Lokalerna är på 1800 kvadratmeter och har nu 70 anställda.
Bilder på fabrikslokalens interiör på Kvillegatan 11, Hisingen. Fotograf: Sven Sjöstedt
En 12-strängad mandolin med intarsia föreställande en blomma ovanför det ovala resonanshålet, tillverkad 1924.
Från verkstad till världsscen
Under andra världskriget är det mycket svårare att importera träslag som är viktiga för gitarrtillverkning såsom ebenholts, valnöt och jakaranda, och en stor del av personalen försvinner emellanåt för att arbeta för militären. 1954 påbörjar instrumentfabriken ett samarbete med en amerikansk distributör och börjar producera gitarrer för export till USA. Gitarrerna byggs i Sverige, skeppas över Atlanten och säljs under namnet Goya.
En nylonsträngad akustisk gitarr av märket Goya.
Svåra år och konkurs
Eftersom företaget inte hinner med att producera de stora beställningarna man får från USA och övriga Europa, öppnar Levin 1965 ytterligare en fabrik i Lessebo i Småland. 1967 får de en stor beställning på 120 000 gitarrer till USA, som ska levereras under tio år. Men ett år senare, när Goya köps upp av ett konglomerat bryts kontraktet med Levin och man tvingas stänga fabriken i Lessebo.
Efter några svåra år säljs Levin 1973 till C.F. Martin & Company, en amerikansk gitarrtillverkare från 1833 som fortfarande bär ett av de mest välkända namnen på marknaden. 1976 köper C.F. Martin även Goya. I Japan och Korea växer produktionen av billiga gitarrer och det blir nästan omöjligt att konkurrera med dessa företag. Levin-fabriken läggs ner 1979, och 1982 går företaget i konkurs.
Idag finns många samlare av Levininstrument och speciellt gitarrerna är populära. I samlingarna finns drygt 25 Levin-instrument och mer information om dessa finns att ta del av i museets databas.
Text av Simon Eklund teimouri, tekniker samlingsenheten, Göteborgs stadsmuseum.
En gitarrpress.