Två verk av Carl Larsson, en tragisk brand och en historia som sträcker sig över 100 år knyts ihop när vår intendent Marie Hellervik är på spaning med förstoringsglas i museets samlingar.
Sommaren 1889 var Carl Larsson i Varberg. Man vet att han var i Varberg redan två år tidigare då han målade akvarellen Aftonstämning som han dedicerade till Viktor Rydberg. Målningen hänger idag på Göteborgs universitet. Carl Larsson återvände åtminstone till Varberg sommaren 1889. Där träffade han konstnären och senare godsförvaltaren Brynolf Wennerberg (1823-1894).
Wennerberg var prästson från Lidköping och utbildad konstnär. Han inledde sina konststudier för Uno Troili för att sedan fortsätta i Köpenhamn på 1850-talet. Tillsammans med sin bror Gunnar reste han till Tyskland och började att studera vid Düsseldorfskolan medan brodern fortsatte till Italien. Wennerberg stannade där till 1855. Därefter flyttade han hem till Lidköping. Brynolfs syster Sara Eufrosyne Gunilla, gifte sig med greve Axel Rudenschöld. Axel var bror till Torsten Rudenschöld och de båda bröderna Rudenschöld förekommer på flera verk av Wennerberg.
1860 gifte sig Wennerberg med Georgina Charlotta Schoug. Hon dog 10 år senare och lämnade honom med tre barn. 1872 gifte Wennerberg om sig med sin hustrus yngre syster, Eugenia Louise, vilket inte var helt ovanligt. I det äktenskapet föddes ytterligare fyra barn som då var både syskon och kusiner med de tre första.
Möte med Carl Larsson och ett nedbrunnet gods
Familjen bodde på godset Djurgården utanför Lidköping och dit kom flera konstnärer verksamma vid Valands konstskola, och konstnärer engagerade i Konstnärsförbundet. Sommaren 1889 befann sig dock familjen Wennerberg i Varberg. Och där var också Carl Larsson.
Kontakterna mellan familjen Wennerberg och Carl Larsson var flera. Gunnar Wennerberg hade vid det här laget blivit ecklesiastikminister två gånger om och var djupt engagerad i konst och musikfrågor. Han ville bland annat att Larsson skulle ta emot Egron Lundgren-medaljen från Konst Akademien men på grund av sin kritik mot Akademien tackade Carl Larsson nej.
Samma sommar, 1889, brann huvudbyggnaden på godset Djurgården ned, och familjen flyttade till Göteborg. Om det var före eller efter familjens resa till Varberg det året vet vi inte, men i vilket fall vet vi att Brynolf Wennerberg och Carl Larsson träffades i Varberg.
Sara Margareta Eugenia Wennberg. Porträtt av Carl Larsson.
Baksidan av porträtten med Dagmar Thelin berättelse.
Berättelser på baksidan av verken
I museets samlingar finns två porträtt i blyerts utförda av Carl Larsson vid den tiden. De avporträtterade är Wennerbergs yngsta döttrar Barbro och Sara Margareta Eugenia. Den sistnämnda blev senare en framgångsrik kompositör. Sara kom som 16-åring att ta pianolektioner för Robertine Bersel-Schlee och gå i orgel- och harmonilära hos Elfrida André. Hon kom in på Musikaliska akademien i Stockholm och efter det studerade hon vidare i Tyskland. Familjen fanns kvar i Göteborg men 1906 erhöll hon en tjänst som organist i Sofia kyrka i Stockholm.
Barbro gifte sig med Erik Thelin och fick två döttrar – Hervor och Dagmar Thelin. 1994 dog Dagmar och då donerades porträtten till Göteborgs Historiska Museum, idag Göteborgs stadsmuseum. På baksidan av porträtten har Dagmar Thelin med spröd handstil nedtecknat omständigheterna kring tillkomsten av porträtten och utifrån dem har den här historien kunnat nystas fram.
1994 var också tiden då flera museer i Göteborg slogs samman och bildade Göteborgs stadsmuseum. Föremål flyttades mellan olika lokaler, personal organiserades om och arbetssätten förändrades. Kanske var det så att det tog mycket tid och kraft vilket gjorde att de här två porträtten nästan smög sig in i samlingarna? Och visst kan man se det som ett ödets ironi att det är inför en ny flytt, föregången av en annan omorganisation, som de här föremålen kommit att aktiveras igen. Det kunde vare sig Carl Larsson eller Barbro och Sara Wennerberg ana den där sommaren i Varberg 1889.
Marie Hellervik, Intendent, Göteborgs stadsmuseum