I Stadsmuseets arkiv finns ett fotografi av en man vid namn Albert Fredrik Engman. Han var bildhuggare till yrket och levde och verkade i det växande Göteborg under det sena 1800-talet. Fotografiet är taget någon gång mellan åren 1879 och 1881.
Albert cirka 28 år gammal.
Albert föddes i Uddevalla den 24 juli 1852 till sadelmakaren A. J. Engman och Elise Ahnström. Han var yngst i en syskonskara av sju. I kyrkoböckerna omnämns Albert som ”dövstum” ett begrepp som på den tiden användes schablonmässigt då man förutsatte att alla döva även var stumma. Idag är begreppet avskaffat. I samband med att fadern dog kom den då ännu omyndige Albert att flytta till Göteborg 1869.
Enligt museets uppgifter skulle den unge Engman bo hos en släkting i Göteborg men i Uddevalla kyrkoarkiv finns en anteckning om hans flytt: ”Göteborg hos Glasell”. Troligtvis syftar man på missionären Pontus Julius Bernhard Glasell som på 1860-talet var bataljonspredikant på Nya Varvet samtidigt som han var föreståndare för ett hem för dövstumma. Sannolikt var det här Engman togs emot när han kom till Göteborg.
Livet i Göteborg
Hans tid hos Glasell blev kortvarig. Antagligen har han där uppmanats att lära sig ett hantverk i syfte att försörja sig. Kanske hade den unge Engman fått viss talang med sig hemifrån men under åren kom han att på flera olika firmor i staden öva upp sina färdigheter – hos allt från möbelsnickerier till instrumentmakare. Framåt 1880 talet hade Albert gift sig med Hedvig Charlotta Olsson som även hon omskrivs som dövstum i kyrkoböckerna.
Paret flyttade in i en lägenhet i Haga som de delade med ett annat par. De fick fyra barn och flyttade sedan vidare till en lägenhet på Vegagatan där Albert också hade sin verkstad.
Bildhuggeriet
Som bildhuggare skar Engman inte bara ut ornament utan ritade dem på egen hand, liksom själva möblerna, och var således en möbelformgivare. Han drev aldrig någon egen firma men tog efterhand privatarbeten vid sidan av sina anställningar på diverse olika firmor. För Losmans begravningsbyrå tillverkade Engman lejontassar som fötter åt firmans likkistor. I det arbetet involverade Engman sin son Arthur (f.1882) som trots faderns uppmaning om att själv bli bildhuggare i stället valde att bli målare.
Alberts bildhuggarjärn skänktes till museets samlingar.
Sonen Arthur minns: ”Min far kunde slå ut alla de 60–70 verktygen (järnen) på bordet och stå där i sina skapardrömmar och ta just det rätta järnet utan att se efter det. Hur han lyckades med detta är en gåta för mig.”
Arthur berättar vidare om Engmans bildhuggarkonst: ”Han skar ut de mest konstnärliga ornament till den tidens möbler och han ville inte komma sig till last att i likhet med Lindomesnickarna åstadkomma halvdana verk. Det trä som han använde var bland annat valnöt, apel och päronträ som finare utländska träslag.” Arthur avslöjar genom citatet hur hans far, medvetet eller omedvetet, sällar sig till en lång tradition av tävlan mot lindomesnickare; ortens möbelsnickeri hade sedan gammalt varit en blomstrande verksamhet – många gånger till förtret hos göteborgshantverkare som fick oönskad konkurrens. Det första klagomålet om Lindomesnickarna kom redan år 1686.
Engman och Fürstenbergska palatset
Engmans verk såldes till förmögna kunder i staden. Enligt uppgifter från sonen var han anlitad att tillverka möbler åt Fürstenbergska palatset Det påkostade palatset i hjärtat av Göteborg var som en enda stor hyllning åt konsten. I Stadsmuseets arkiv finns flera interiörbilder därifrån.
Fotografi från Fürstenbergska palatset. Idag finns konsten och ett urval av möbler att beskåda på Göteborgs konstmuseum.
Fotografiet ovan togs förmodligen vid sekelskiftet 1900 och visar hur tavlor och skulpturer samspelade med hantverk av mästerlig nivå – stuckatörer, förgyllare, tapetserare och inte minst bildhuggare – många var de som bidrog till att skapa dessa påkostade miljöer.
Alberts son Arthur berättar vidare om faderns vördnad för konsten och aktning till hantverket: ” (…) galjonsbilder gjorde han aldrig. Det ansåg han tydligen inte var konst, och vad som inte var konst ville han inte syssla med. Han kunde alla stilarter och var noga med att följa dem konsekvent till punkt och pricka. En sammanblandning av stilar var en styggelse, menade alltid Albert Engman.”
Av citatet framgår hur Albert tydligt likställde sitt hantverk med konst. Men hantverk och konsthantverk har aldrig åtnjutit samma status som det som ansetts renodlad konst – således har hantverksutövare och konsthantverksutövare sällan eller aldrig kommit att bli erkända för eftervärlden. Därför förblev även Albert Engman okänd medan målerikonstnärer som prytt Fürstenbergskas väggar och skulptörer med verk på piedestaler kanoniserats i den svenska konsthistorien.
Var finns hans verk idag?
Idag är det svårt, om inte omöjligt, att faktiskt peka ut Engmans verk – men vi vet att han var engagerad i tillverkandet av de eleganta apoteksinredningarna i Göteborg i slutet på 1800-talet. Enligt sonens inlämnade uppgifter till museet rör det sig om apoteket Hjorten, Svanen och Enhörningen. Där nämns specifikt att Albert skar ut attributen för dessa apotek. Apoteket Enhörningen var Göteborgs första apotek och fick privilegier redan år 1642. Under apotekaren A. F. Holmbergs tid som innehavare fick lokalen att få en påkostad valnötsinredning med handskurna enhörningar.
Denna renovering skedde redan år 1858 – alltså innan Engman kommit till Göteborg. Av detta att döma är det osannolikt att Engman i detta fall hade något att göra med interiören. Mer troligt är dock att Engman skar ut apotekets affärsskylt – den förgyllda enhörningen. Konstant utsatta för väder och vind gjorde att det med jämna mellanrum uppstod ett behov att byta ut dem – möjligtvis tillverkade Engman en i ledet under apotekets verksamhetstid.
Idag finns Apoteket Enhörningens inredning till viss del bevarad i museets samlingar liksom en förgylld enhörningsskylt.
Vid sidan av sitt arbete som bildhuggare var Albert engagerad i politiska och sociala frågor. Han gick tidigt med i Westkustens dövstumsällskap och blev styrelseledamot i föreningen år 1903. Föreningen blev en viktig social knytpunkt likväl som en plats där politiska angelägenheter väcktes. Albert Engman dog 7 november 1915.
Text av Oskar Lundin, museiassistent samlingsenheten, Göteborgs stadsmuseum.
/