Några av Mikaels starkaste minnen från hans snart femton år i Göteborg är från Olof Palmes plats år 2014. Då hungerstrejkade en grupp asylsökande palestinier där i en månad. Mikael var med dem nästan varje dag, tog in desperationen men också glädjen som kunde finnas samtidigt – som när människor kom och spelade musik och dansade under kvällarna. Han är en känslomänniska, berättar han, och den upplevelsen präglade honom mycket.

Det var också då han insåg att det finns så många olika Göteborg. Att det som han delade med de andra där vid Järntorget var som en parallell verklighet till hans liv som student, och till många andra göteborgares liv. Blandningen av människor gör staden, på något vis.

Mikael drivs av ett stort engagemang för naturen. Foto Stefan Edetoft.

”Västkustare” som kom för att studera

Mikael är född 1984 och uppvuxen utanför Halmstad. Han flyttade till Göteborg för att studera biologi då han alltid varit intresserad av djur och naturvård. Det är vad han vill jobba med i framtiden. Hans bröder bor i staden och han har varit här regelbundet under uppväxten. Eftersom han också har släkt i Bohuslän tycker han att man kan kalla honom ”västkustare”.

Han bor i en lägenhet i Länsmansgården. Bristen på bostäder engagerar Mikael och han önskar mer satsningar på att blanda boendeformer i olika områden. I Länsmansgården känner han sig tryggare än när han hade ett studentboende i innerstan, där han dessutom upplevde att det var segregerat och ”väldigt vitt”.

Förändra tillsammans med andra

Mikael ser många anledningar till att bo i Göteborg, utöver studier. Det finns ett stort samhällsengagemang och många rörelser för solidaritet och sammanhållning. Han minns hur det var på centralen vid flyktingmottagandet 2015, hur ”människor strömmade dit för att hjälpa till”.

Född med ryggmärgsbråck och beroende av rullstol vet han särskilt väl vad det kan betyda att behöva hjälp och stöd. Det gör också att han känner oro för andra strömningar i samhället, där retoriken hårdnat i hur man bemöter svaghet. Han ser det som en mening med livet att vara med och förändra – ”att försöka göra det bättre än det var innan.”

Hellre fika än spårvagn

Även om Mikael har mycket gott att säga om Göteborg så är han mindre förtjust i spårvagnarna. Det är inte det lättaste färdmedlet för en person med rullstol, av flera skäl. Han vet att det finns en god vilja till förbättring men det går inte så fort framåt, kan han konstatera.

De många kullerstensgatorna hör inte heller till det bästa med staden från Mikaels synvinkel – men det gör caféerna! ”Jag älskar att fika” säger han med ett skratt. ”Caféandan – att sätta sig och fika med kompisar, det är också något som jag förknippar mycket med Göteborg.”

Mikael L, född 1984, intervjuperson nr 47, intervjuad 2018-09-14 för projektet Göteborg berättar.