Mariakulten, helgonreliker och mirakelberättelser

Jungfru Maria har en unik plats i den kristna världen. Hon är föremål för intensiv vördnad som mor till Guds son, Jesus Kristus. De är också de tidiga kristna som gjort henne till en förgrundsgestalt och ”Gudsbärare” som hyllas inom liturgin och med utsmyckningar i kristenhetens kyrkor. Inte minst är jungfru Maria ett väldigt vanligt förekommande motiv i målningar, helgonbilder och skulpturer, ofta bärandes på Jesusbarnet.

Under medeltiden när Sverige blir kristet på allvar står Mariakulten som högst. Hon dyrkas bland människor i allmänhet och många vände sig till Maria i sina böner i hopp om frälsning eller helt enkelt att komma till en lösning på sina problem. Hon anses vara det främsta helgonet och har rollen som ett slags förmedlare mellan människorna och Gud. Under den här tiden är det också vanligt med mirakelberättelser som ofta är förknippade med helgon, reliker och jungfru Maria.

Jungfru Maria avbildas ofta i två olika visuella representationer – antingen som den lidande modern vid Jesus på korset eller som helgon i närkontakt med den himmelska sfären.

Reliker och mirakelberättelser

De medeltida mirakelberättelserna ger en inblick i tidens religiösa föreställningsvärld och består av nedtecknade vittnesmål om under och mirakel. En mirakelberättelse skrevs ner för få en person helgonförklarad. Genom att vittna om de mirakel som uppstod vid bön till en död person ville man visa på den gudomliga närvaron. Många mirakelberättelser ger en inblick i vardagslivet under medeltiden och är ett viktig historiskt källmaterial. Det finns många bevarade mirakelberättelser i Sverige, inte sällan handlar de om barn varit sjuka eller har varit med om en olycka och som ”genom ett mirakel” blir friska.

Det mest kända helgonet från Sverige är Heliga Birgitta. Hon grundade Vadstena kloster på 1370-talet och helgonförklarades för sina uppenbarelser 1391, nästan 20 år efter sin död. I museets samlingar finns ett pilgrimsmärke från 1400-talet föreställande Heliga Birgitta vid sin skrivpulpet. Ett pilgrimsmärke bars som en symbol av människor som genomfört en pilgrimsresa. Märket hittades vid en arkeologisk utgrävning i Nya Lödöse, nuvarande Gamlestaden, i Göteborg.

Pilgrimsmärke föreställande Heliga Birgitta vid sin skrivpulpet från samlingarna på Göteborgs stadsmuseum.

Avbildningar av jungfru Maria

Jungfru Maria avbildas ofta i två olika visuella representationer – antingen som den lidande modern vid Jesus på korset eller som helgon i närkontakt med den himmelska sfären. Hon framställs ofta i tidlösa kläder i kärlekens röda färg och den himmelska blå tonen. Hennes hår är ofta utsläppt som ett tecken på jungfrudomen och ibland med en krona som symboliserar att hon är himlens drottning. Men det finns en ytterligare dimension av gestaltningarna av jungfru Maria – den mer mänskliga om en ung mor till ett barn som vittnar om både tillgivenhet, sårbarhet och kärlek.

Mariakulten har också satt djupa avtryck i kristendomens reliker – kvarlevor eller föremål som kan knytas till helgon. Det kan vara kvarlevor av helgons kroppar eller ägodelar eller sådant som kan har varit i beröring med dem och anses vara heliga. Det finns reliker i form av kläder, svepningar och särskilda föremål.

Helgonskulptur från 1200-talet

I museets samling finns en skulptur med Maria där hon framställs sittande med Kristus på sitt vänstra knä. Hon är iklädd en fotsid, höghalsad och bandkantad klädnad med en mantel draperad över axlarna. I hennes högra hand syns resterna av en rundstav, spira. Kroppen är stram och skuren under 1200-talets andra hälft. Skulpturens ursprungliga huvud har gått förlorat och brottytan är ojämn och nedbruten. Det nya huvud som skurits under medeltidens slut framställer en barhuvad Maria med långt svallande hår och milda anletsdrag. Kristusbarnet sitter i hennes knä, men är illa åtgången av tidens tand.

Helgonskulptur av jungfru Maria från 1200-talet visas i utställningen Göteborgs födelse. Foto Charlotta Gavelin.

Skulpturens bål från 1200-talets andra hälft är skuren ur en halverad ekstock vars minsta diameter varit 500mm. Stocken har urholkats och det finns spår efter flera skålformade järn. Stockens undersida och sidor är kraftigt nedbrutna med avbrutna delar, störst skador längst Marias högra sida samt hela axelpartiet och huvudet som saknas helt. Kristi huvud är också avbrutet med ojämn brottyta. Vid medeltidens slut har skulpturen fått ett nytt huvud skuret i ek. Marias hår har skurits separat och fästs mot huvudets sidor med hjälp av tvärgående dymlingar.

Skulpturen är ursprungligen från Stala socken på Orust i Bohuslän. Nu visas skulpturen av jungfru Maria som ett av de första föremålen i utställningen Göteborgs födelse – som tar sitt avstamp i medeltiden för att sedan ta oss på en spännande resa där vi möter de första göteborgarna under 1600-talet.