Grejen med göteborg
Grejen med fanan
En fana med en sol och förkortningen FKPR. Vad ska det betyda? Jo, det är del i berättelsen om hur Göteborgs kvinnor kämpade för att bli svenska medborgare på samma villkor som män.
Den 2 juni 1918 samlades 6000 människor på Järntorget i Göteborg. Deras mål var att kräva rösträtt för kvinnor. Vid den här tiden var rösträtten i kommun och landsting bundna till inkomst och förmögenhet. Rika kvinnor hade därför möjlighet att delta i valen och bli valda. Om de inte var gifta förstås. Då blev kvinnan omyndig och fick inte längre delta i det politiska livet. Till riksdagens andra kammare hade inga kvinnor rösträtt oavsett både inkomst och om de var gifta eller inte.
Fredrika ”Frigga” Carlberg – med humor som vapen
Det mesta av det här ville demonstranterna ändra på. Marschen arrangerades av Göteborgs Förening för Kvinnlig Politisk Rösträtt (F.K.P.R). Det var en av Sveriges mer radikala föreningar. Kanske berodde det på föreningens ordförande Fredrika ”Frigga” Carlberg, som varit engagerad i kvinnofrågor sedan 1880-talet. Nu på 1910-talet gjorde hon långa turnéer i Västsverige, där hon höll möten och argumenterade för att kvinnor skulle få rösträtt och bli medborgare på samma villkor som män.
Om kvinnorna blevo politiskt röstberättigade, så skulle de försumma sina hem, övergiva man och barn och tillbringa all sin tid kring valurnorna.
Ur ”Några skäl varför kvinnor icke skola ha politisk rösträtt” (1913) av Fredrika ”Frigga” Carlberg
Fredrika ”Frigga” Carlberg skrev tidningsartiklar, krönikor, romaner, pjäser, kåserier och spex. Humorn var ett av hennes främsta vapen. Hon skrev bland annat monologen ”Några skäl varför kvinnor icke skola ha politisk rösträtt”, där hon driver med motståndarnas argument:
”Om kvinnorna blevo politiskt röstberättigade, så skulle de försumma sina hem, övergiva man och barn och tillbringa all sin tid kring valurnorna. Ni invänder att valurnorna äro inte öppna året runt. Men jag känner kvinnorna – de äro sådana vanemänniskor. Få de gå till valurnorna en dag på året, så var viss om att de också gå dit de övriga 364 dagarna.”
Standar i vitt siden med sidenbroderi av hög kvalité i gula nyanser med texten ”Göteborg FKPR Rösträtt för kvinnor”. Foto: Kristin Lidell
Kvinnor får rösträtt efter lång kamp
Rörelsen för kvinnlig rösträtt arbetade med många olika metoder. Till exempel lyckades den samla in 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. Gatudemonstrationer var inte lika vanliga. En anledning kan ha varit att rörelsen inte ville spela motståndarsidan i händerna. Motståndarna till kvinnlig rösträtt hävdade gärna att kvinnans plats var i hemmet. Kvinnorättskvinnorna beskrevs dessutom gärna som manhaftiga och okvinnliga. Kvinnor som demonstrerade på gatan skulle kunna bekräfta den bilden.
Det som hände på Järntorget 1918 var alltså ett undantag, och kanske var det för att nu var det nära. Bara det sista motståndet måste knäckas. I december samma år fattade riksdagen det första av en rad beslut som skulle ge en stor del av Sveriges kvinnor och män allmän och lika rösträtt.