Grejen med göteborg

Grejen med barnmorskeväskan

Med kunskap, renlighet och redskap kunde sekelskiftets barnmorskor rädda liv.
Maria Lindén, barnmorska i Surte under tidigt 1900-tal, förlorade två av sina syskon innan de var ett år.
Själv fick hon uppleva förlossningsvårdens sjumilakliv in i en ny era.

Kring förra sekelskiftet var det inte ovanligt att barn trodde att bebisar kom ur sådana här väskor. Barnmorskan kom ju hem till familjen med väskan i handen, och strax därpå fanns det en bebis i huset. Men det fanns förstås inget barn i väskan. I stället hade barnmorskan med sig redskap för att sköta förlossningen och eftervården utifrån de medicinska ideal som rådde då.

En gammal skinnväska. I förgrunden en mängd verktyg avsedda för barnmorskor. Spruta, armbindel, fetvadd, pipett

Väskan tillhörde barnmorskan Maria Lindén vid förra sekelskiftet. Foto: Kristin Lidell

Det fanns nål och tråd, för i slutet av 1800-talet hade barnmorskor börjat sy ihop bristningar. Det fanns provrör som användes för att mäta äggvita i urinen, för redan för hundra år sedan visste man att det var ett tecken på havandeskapsförgiftning, preeklampsi. Det fanns också små pillerburkar, krämburkar, flera glasrör och slangar. I museets väska saknas förmodligen en del instrument. Många hembarnmorskor hade långt till närmsta läkare, och fram till 1919 hade de möjlighet att utföra förlossningar med instrument.

En hembarnmorska behövde vara beredd på allt, och i alla sorters hem.

Ett vanligt instrument, som används än i dag, var förlossningstång. Ovanligare var de skarpa instrumenten – borrar och dekapitationshakar, som användes när det värsta hade inträffat och barnet inte kunde komma ut. En hembarnmorska behövde vara beredd på allt, och i alla sorters hem.

Maria Lindén – barnmorska i Surte


Just denna barnmorskeväska tillhörde Maria Lindén. Hon föddes 1876 i närheten av Vara, men bodde i Göteborgstrakten från 1884. Här gick hon den ettåriga barnmorskeutbildningen och fick betyget ”berömlig” i slutproven. Därefter var hon verksam som barnmorska under första halvan av 1900-talet, förmodligen främst i Surte som ligger strax norr om Göteborg.

Maria Lindén var tredje barnet i familjen och hennes mamma födde sex barn – två av dem dog innan de ens fyllt ett år. Att små barn dog var inget främmande: 1868 var spädbarnsdödligheten 18 procent i Sverige. Samtidigt dog 300 av 100 000 kvinnor i vad man kallade barnsäng.

Barnmorskeverktyg tidigt 1900-ta. Pincett, spruta, medicinpåse.

Viktiga verktyg i barnmorskeväskan: fr v: glasburk, peang, pincett, medicinpåse, fetvadd, spruta, armbindel, pipett och bröstpastiller. Foto: Kristin Lidell

Under sina verksamma år som barnmorska fick Maria Lindén och hennes patienter uppleva många förändringar. Mellan 1890 och 1950 sjönk antalet hemförlossningar från 98 till 6 procent – på 1950-talet blev Sverige det första landet i världen där fler kvinnor födde på sjukhus än hemma. Samtidigt uppfanns sugklockan av en läkare i Göteborg, och i Sverige konkurrerade den nästan helt ut förlossningstången. Kejsarsnitt hade svenska läkare börjat göra under kontrollerade former redan på 1890-talet, men det blev inget vanligt sätt att föda förrän på 1970-talet. Maria Lindén dog 1961. Hade hon levt ytterligare tjugo år hade hon också fått uppleva hur ultraljud och medicinsk smärtlindring gjorde entré i kvinnosjukvården.

Barnmorskans status höjs


På Maria Lindéns tid hade hembarnmorskor i snitt 41 förlossningar på ett år. Utöver en oftast ganska låg lön fick hembarnmorskan oftast fri mat och fria resor av sin arbetsgivare, som nästan alltid var kommunen. I hennes väska fanns också en armbindel. Under 1800-talet var barnmorska ett lågstatusyrke, men när kvinnor började förstå att barnmorskor kunde rädda liv – tack vare renlighet, kunskap och olika redskap – höjdes deras status avsevärt.