I utställningen Grejen med Göteborg visas föremål och en kortdokumentär om diskoteksbranden 1998, då 63 unga miste livet, 213 skadades och tiotusentals lämnades i sorg och saknad. Se filmen och läs en intervju med filmregissören Roozbeh Behtaji, om arbetet och tankarna bakom filmen.
Kortdokumentären ”Diskoteksbranden 1998” av Roozbeh Behtaji, som visas i utställningen Grejen med Göteborg.
När diskoteksbranden i Göteborg inträffade natten mellan den 29 och 30 oktober 1998, befann sig göteborgaren Roozbeh Behtaji i USA som utbytesstudent. Han följde händelserna på stora nyhetskanaler som CNN och Fox News, där branden dominerade nyhetsflödet. Många av hans vänner var antingen med i branden eller kände någon som var där.
Det var och är en sådan oerhörd tragedi. Att någon förlorar sitt barn är väl den värsta tragedin jag kan komma på, och här hände det 63 familjer och tusentals släktingar och tiotusentals vänner.
Roozbeh Behtaji
Senare engagerade han sig i Brandoffrens Anhörigförening, där han nu sitter i styrelsen. Föreningen har samarbetat nära Stadsmuseet sedan 1998 med att bevara och samla in föremål från brandkatastrofen. När det beslutades att föremål från branden för första gången skulle ställas ut i 1900-talsutställningen Grejen med Göteborg beslutades också att en kortare film om brandens händelseförlopp, från början till slut, skulle produceras. Det är något Roozbeh Behjati har saknat, då de flesta filmer som gjorts om händelsen är längre dokumentärer.
– Det är ju fantastiskt och fint att filmen nu får ta den här platsen i stadens kulturhistoria. Jag hoppas också att den kommer att användas i klassrum i framtiden, för att berätta om hur illa det kan gå om det börjar brinna, och få människor att förstå riskerna när man tänder eld, säger Roozbeh Behtaji.
Det är ju fantastiskt och fint att filmen nu får ta den här platsen i stadens kulturhistoria.
Filmen är runt femton minuter lång och skildrar koncentrerat händelserna som ledde fram till brandkatastrofen. Filmen baseras på intervjuer med människor som var med under natten och deltog i arbetet efteråt. Stora delar av filmen är illustrerade av göteborgsillustratören Mikel Nilsson. Den visuella gestaltningen har skett i nära dialog med personerna som var på plats.
– Jag har också intresserat mig för sorgearbetet och bilden av Göteborg i filmen. Under några månader efter branden gick staden ihop som ett lag och betraktade alla ungdomar från olika stadsdelar som stadens barn och ingenting annat. Sedan glömdes det bort. Därför tycker jag att den här händelsen har något att lära oss – hur bra vi faktiskt kan vara, när vi finns där för varandra, säger Roozbeh Behtaji.