Ariellas berättelse sträcker sig mellan Casablanca i Marocko, via Israel till Eriksberg i Göteborg. Den handlar om hur det var när hennes familj bosatte sig i Israel på 1960-talet, och hur hon så småningom blev göteborgare. Genom hennes berättelse löper en tråd av kunskapstörst och ledordet är tolerans.

”Egentligen har jag aldrig flyttat till Sverige”, säger Ariella och skrattar. ”Jag har aldrig sagt nu flyttar jag till Sverige, utan mitt liv har gjort att det blivit på det sättet.”

Ariella bor i Eriksberg, det har hon gjort i några år när vi intervjuar henne. När hon föddes år 1948 bodde hon i Casablanca. Hennes modersmål är judisk-marockanska, hebreiska och franska. Efter elva år i Marocko flyttade hon med sina föräldrar till Israel, liksom många andra judar på den tiden. Hon berättar om sin intensiva längtan efter storasyskonen som flyttat i förväg, men också om hur hon sedan kunde sakna livet i Marocko. Det var en tid och en generation som präglades av separationer, menar hon.

Livet tog henne till Sverige

”Egentligen har jag aldrig flyttat till Sverige”, säger Ariella och skrattar. ”Jag har aldrig sagt nu flyttar jag till Sverige, utan mitt liv har gjort att det blivit på det sättet”. Hon bestämde sig som ung att studera så mycket som möjligt, och en sommar under universitetsåren i Israel mötte hon sin blivande man. Han jobbade som byggnadsingenjör och bodde i Stockholm. Det blev några år av brevväxling och längtan innan Ariella började studera svenska, gifte sig med sin man och stannade i Sverige – för den gången.

Senare prövade de att bosätta sig med barnen i Israel – göra alija som det kallas när judar från andra länder flyttar till Israel. Det var på 1980-talet och de blev kvar i sju år innan familjen så småningom landade i centrum av Göteborg.

Ariella vid den judiska församlingen i Göteborg. Foto Stefan Edetoft.

En aktiv pensionär

Ariella har fortsatt sina studier genom livet. I Göteborg har hon läst språk och humaniora på universitetet, arbetat som lärare i judiska församlingen och som guide i synagogan. Nu är hon pensionär men ”sysselsatt alla dagar”. En syssla är att skriva, och hon har gett ut böcker om sitt liv och sin tro.

Engagemanget är stort, bland annat i Interreligiösa rådet i Göteborg som arbetar för att främja dialog och samverkan mellan olika religiösa ledare i staden. I synagogan finns Föreningen Egalitär Judendom, där Ariella är med för att ge kvinnor möjlighet att ta del i gudstjänsten på samma villkor som män.

Hon har många vänner både inom och utom den judiska församlingen, och nu bor hon med sin man i Eriksberg. Där trivs hon i närheten till vattnet, även om hon har svårt att få plats med alla sina böcker i lägenheten.

Lagom stor stad – som behöver fler broar

Göteborgs storlek passar henne, ”den är inte så himla stor att jag inte klarar av det och den är inte så liten att den blir tråkig”. Om hon fick önska något vore det kortare restid mellan Tel Aviv och Göteborg, och att det byggdes fler broar över älven. ”Men det kommer, det kommer”.

Ariella L, född 1948, intervjuperson nr 4, intervjuad 2018-04-05 för projektet Göteborg berättar.