Augusta Lundin (1840─1919) har gått till den svenska modehistorien som skaparen av Sveriges första riktiga modehus. En skånsk sömmerska som startar egen ateljé utan att låna en enda krona, och efter knappt tio år blir den mest anlitade och efterfrågade av landets välklädda societet.
Porträtt målat och signerat av vännen Robert Lundberg. Foto: Per Myrehed/Thielska Galleriet.
Augusta Lundin började redan som 14-åring arbeta i fadern Anders Lundins skrädderi i Kristianstad. 1863 flyttade hon till Stockholm och vidareutbildade sig till finsömmerska. Utan att ens ta lån startade hon sin egen ateljé 1867, i tre små rum på Malmskillnadsgatan 30. Till hjälp hade hon sina systrar Antonia och Maria.
Snart blev Augusta bekant med Otto Gustaf Bobergh, tidigare kompanjon till modekungen Worth i Paris. Ett lyckokast då Bobergh blev ett slags mentor som gav råd till den alltmer framgångsrika entreprenören Augusta Lundin. Antalet sömmerskor utökas och arbetet i ateljéerna rationaliseras efter det franska systemet, där en klänning sys av flera sömmerskor som var och en är specialiserad på olika moment.
Under 1880-talet har Augustas verksamhet vuxit till 26 rum i tre våningsplan, där 160 anställda producerar upp till 30 plagg om dagen i högsäsong. Det är då Augusta Lundin blir mer än bara sömnadsateljé och istället Sveriges enda modehus. 1892 kommer kronan på verket för Augustas modehus, då det utnämns till Kunglig Hovleverantör.
När det gäller ytan, det som handlar om modehuset och modepersonligheten, och det rent professionella var Augusta lika hemlighetsfull som sin mentor Otto Gustaf Bobergh; båda väljer att gå till modehistorien genom sina verk. I hennes fall är det alltså kläderna, de som finns kvar i olika museers samlingar, och det som ömt bevarats och sparats av familjemedlemmar till både kända och okända kunder.
Hon var aldrig en modekreatör i egentlig bemärkelse; hon gjorde aldrig vår- eller höstkollektioner, hon hade aldrig modevisningar. Den korrekta titeln för Augusta Lundin är med andra ord modedirektris: hon ”dirigerade” och drev ett modehus där man sydde upp moderiktiga kläder.
Ur ”Augusta Lundin ─ Haute Couture på svenska” av Lotta Lewenhaupt & Anna Bergman Jurell
Augusta Lundin assisterar vid provning av balklänning 1892. Gouache av Anna Palm.
Fotografi: Lennart af Petersens, Stadsmuseet i Stockholm
Augusta Lundin var en modern och populär arbetsgivare: 1890 (innan det var lagstadgat) förkortade hon arbetstiden med två timmar, från 8–20 till 9–19, alltså 10 timmars arbetsdag, och med 1 timmes avbrott för gratis middagsmål. Hon betalade för övertid, gav 14 dagars betald semester (vilket var ovanligt för tiden) och var behjälplig med sjukvård. 1892 infördes elbelysning i ateljéerna, för att underlätta arbetet.
År 1902 var månadslönen för en sömmerska hos Augusta Lundin 50 kr, vilket idag motsvarar ca 3 000 kr. Och undrar man vad en klänning kunde kosta, låg priset runt 300 kr vid sekelskiftet, vilket kan översättas till ca 18 000 kr idag.
Det som ger Augusta Lundin en särskild plats i svensk modehistoria är det skickliga sömnadsarbetet, hon var aldrig klädskapare i ordets rätta bemärkelse eftersom hon inte tog fram egna modeller, men lyckades ändå diktera modet med hjälp av sin fingertoppskänsla för vad som låg i tiden. Genom att hålla hög modegrad höll hon ribban för vad en sömnadsateljé kan åstadkomma.
Det brukar sägas att skönheten ligger i detaljerna, vilket är underförstått vad gäller så kallad fransk sömnad och haute couture. Det skickliga arbetet med tillskärning och sömnad visar couturens hemligheter, särskilt om man synar plaggen från insidan; där syns hur man bygger upp siluetten ungefär som ett snörliv, med formande fjädrar av valben eller stålspalter.
Förutsatt att kunden hade sin egen provdocka, med personliga mått, kunde man få en aftonklänning tillverkad på bara tre dagar. Att det ens var möjligt berodde på att varje del av plagget syddes av olika sömmerskor, och broderier utfördes av andra, samt ihopsömnad (montering) gjordes av ytterligare andra. En arbetsmetod som anammas av modehusen än idag. Hela arbetet rationaliserades, men i slutänden var det ypperligt hantverk som räknades – att varje moment var gjort för hand.
Fotografiet nedan visar insidan på ett dräktliv till en aftonklänning i pariserblå sammet från 1890-talet, där åtminstone nio så kallade fjädrar av stål hjälpte till att strängt forma bröstkorg och midja till rådande S-formade siluett. Klänningslivet på bilden är format i spets-façon framtill, och snördes i ryggen. Ärmhålen är garnerade med tyll i avvikande färg.
Insidan på ett dräktliv. Från privat samling. Foto: Ewa-Marie Rundquist.
Texter och fotografier från utställningen ”Augusta Lundin ─ Sveriges första modehus” och boken ”Augusta Lundin ─ Haute Couture på svenska” av Anna Bergman Jurell, scenograf och kostymtecknare och Lotta Lewenhaupt, modejournalist och författare. Boken finns att köpa i Stadsmuseets butik.