Blanche Bonde (1875─1960) föddes in i Göteborgs societet som enda barn till den förmögne entreprenören James Fredrik Dickson och hans hustru Blanche. Som 21-åring gifte hon sig med greve Carl Bonde av Björnö, blev värdinna och slottsfru på två olika sörmländska herresäten och mor till fyra söner. I utställningen Augusta Lundin ─ Sveriges första modehus får grevinnans klänningar ett helt rum tillägnat sig.
Blanche Bonde på trappan till Tjolöholms slott. Fotograf okänd. Tjolöholms slotts arkiv.
Sedan tonåren var Blanche omåttligt intresserad av mode; det var ett fantastiskt sätt att förädla sin personliga stil. Hon var alltså en sann fashionista, men vi skulle också kunna säga att hon var sin tids influencer. Hon var en förebild, och ständigt oerhört välklädd och trendkänslig. Självklart anlitade hon landets bästa sömnadsateljéer, först Augusta Lundin men snart nog även NK:s Franska.
Men Blanche valde inte enbart exklusiva modeller från de franska modehusen, som Worth och Poiret, vilket de svenska ateljéerna hade förlagor från utan kom också med egna idéer. Vilket syns tydligt i de kläder som visas här: vi anar inspiration från såväl orientalismen som Ryska Baletten, 1920-talets jazzålder och Fortuny i Italien. Vi vet även att hon handlade kläder utomlands.
Under hela sitt liv brydde Blanche sig om sin fysik, och behöll sin slanka figur genom träning, bland annat red hon. Hon hade hela tiden nästan samma midjemått och bar korsett ända upp i 80-årsåldern, vilket vi vet eftersom vi tagit mått på hennes kläder. Merparten av hennes efterlämnade garderob donerades av hennes söner till Göteborgs stadsmuseum.
Att man kan kombinera ett stort klädintresse med flitigt företagande var ständigt välklädda Blanche Bonde bevis för.
Ur ”Augusta Lundin ─ Haute Couture på svenska” av Lotta Lewenhaupt & Anna Bergman Jurell
Runt sekelskiftet 1900 får Augusta Lundin visa hur skickliga hennes ateljéer är, både ifråga om form, materialval och moderiktiga dekorationer. Det var framförallt intrikata broderier och krusterade spetsar som utmärkte kvaliteten på arbetet. Stilen är Edwardiansk, siluetten S-formad med smal midja; både kyskt återhållsam, superkvinnlig och erotiskt tilltalande. Den Edwardianska eran hör ihop med engelske Edward VII:s regeringsperiod 1901–1910. Dubbelmoralen frodas och Oscar Wildes pjäser går för utsålda hus, regentens älskarinna Mrs Lillie Langtry (”the Jersey Lily”) och hans danskfödda drottning Alexandra är tidens mesta modeförebilder.
Blanche Bondes klänning nedan är från 1904 och kan benämnas som tidstypisk. Att det snarare är en middagsklänning, och inte en aftonklänning, avslöjar halsisättningen av plisserad tyll. Inte dekolleterad, utan återhållsam och sedesam. Liv och kjol i vit brodyr, med spetsdekor. Midjeband och dekorativa rosetter på ärmarna av satin, i något djupare nyans än underklänningen i ljust blågrönt satinsiden.
Foto: Kristin Lidell/Göteborgs stadsmuseum
Det tidiga 1910-talet är en otroligt intressant period i modets historia, av flera olika anledningar. Den kanske starkaste influensen står Ryska Baletten (Ballets Russes) för när Diaghilevs danstrupp får sitt internationella genombrott i Paris hösten 1909. Det är inte bara den ”moderna dansen” som får sitt genomslag, tack vare koreografer som Michel Fokin och dansare som Nijinsky, utan även de fantasifulla dräkterna och den färgstarka dekoren (av Léon Bakst). Året därpå märks det påtagligt i modet. Ut med bleka, neutrala toner och milda pasteller, in med starka och provocerande kulörer som orange, cerise, solgult, kornblått och bränd umbra. Ut med timglassiluetter och korsetter, in med raka tublinjer och naturliga bröst. Och framförallt, en kittlande flirt med orientalism. Kimonokappor, haremsbyxor, turbaner.
Nedan ser vi ännu en av Blanche Bondes många klänningar, denna från 1913, med underklänning i vitt siden. Den övre kjolen i plisserad silkesvoile med bård i gul tyllspets med venetianskt mönster som matchar det V-ringade livet. Utanpå, med fäste över bysten, sitter en kjoltunika i voile med blombroderier. Midjan markeras med ett så kallad midjeband eller sash, i skarpt cerise siden som knyts som luftig halvrosett.
Foto: Kristin Lidell/Göteborgs stadsmuseum
I Blanche Bondes stilsäkra garderob finns flera fina exempel på moderiktiga aftonkläder från 1910-talet som även visar hur skicklig Augusta Lundins ateljé var att sy upp modeller med ovanliga detaljer.
Ur ”Augusta Lundin ─ Haute Couture på svenska” av Lotta Lewenhaupt & Anna Bergman Jurell
Augusta Lundin fick själv aldrig uppleva att svenska kvinnor fick fullständig rösträtt 1921. Inte heller fick hon uppleva att både kvinnor och mode gick in i jazzåldern, det vill säga den era då kvinnor plötsligt kunde röra sig fritt utan manlig eskort och klä sig i kortare kjolar. AB Augusta Lundin som det hette under 1920-talet (när systersonen Karl August Bergholm tagit över) fick allt hårdare konkurrens. Konfektionens allmänna genomslag var kraftig men modehuset fick ändå förmånen att sy upp en och annan jazz- eller charleston-klänning till kunder som hade speciella krav på passform och stil.
Nedan ser vi en av Blanche Bondes aftonklänningar från denna tid. Mörkt chokladbrun, vadlång, i så kallad spegelsammet (pannesammet) med båtringning och aningen draperat liv. Två kjoldelar är lagda omlott och sammanhållna med midjeresår, vilket var en nyhet när klänningen syddes 1922. Skärp i sammet med dubbelt dekorativt spänne av horn.
Foto: Kristin Lidell/Göteborgs stadsmuseum
Texter och fotografier från utställningen ”Augusta Lundin ─ Sveriges första modehus” och boken ”Augusta Lundin ─ Haute Couture på svenska” av Anna Bergman Jurell, scenograf och kostymtecknare och Lotta Lewenhaupt, modejournalist och författare. Boken finns att köpa i Stadsmuseets butik.