Skrin af elfenben

Föremål kan vara intressanta utifrån många olika perspektiv. Ibland är de kopplade till en känd person, en spektakulär historia eller av stort ekonomiskt värde. Ibland är själva resan till museet ett mysterium i sig. Ska man då bry sig om föremål med en dunkel historia? Har kunskapen gått förlorad en gång för alla?

I Göteborgs Stadsmuseums samling finns ett litet skrin av elfenben, ett litet skrin bland många andra. Vi vet att det fanns i museets samlingar 1891 och att dåvarande intendenten Gustaf Brusewitz beskrev det som ”Skrin af elfenben. Kinesiskt, värdefullt, stilfullt! Bet.12 kr.” Om det nu var så värdefullt hur kommer det sig då att vi vet såpass lite om det idag? Varför ansträngde man sig inte mer för att avslöja dess historia? Brusewitz betecknade föremålet som värdefullt men vi vet inte om det var i en ekonomisk eller kulturhistorisk aspekt han avsåg. 12 kr. 1891 var i och för sig en ansenlig summa men vad är innebörden av ”värdefullt”? Vad kan vi säga om skrinet idag, mer än hundra år senare?

”Skrin af elfenben. Kinesiskt, värdefullt, stilfullt! Bet.12 kr.”

Det är tillverkat av elfenben. I Kina producerades föremål av tre olika typer av elfenben. Det var från indisk och afrikansk elefant samt mammut! Materialet blir med tiden lätt bräckligt och är känsligt för snabba klimatologiska förändringar. Det har gjort att antalet mycket gamla föremål är ovanliga. Man har dock påträffat fynd från 5000 f.Kr och tidig bronsålder. Intresset för materialet går således långt tillbaka i tiden. Information om tekniker i snideri har man främst fått genom forskning av föremål producerade under Ming-dynastin (1368-1644).

Skrin av elfenben som fanns i museets samlingar redan 1891.

Med ostindiska fartyg till Sverige?

Genom bland andra spanjorernas intresse för elfenben spreds de vackert utformade föremålen från Kina till Europa och Kanton blev snart ledande när det gällde framställning av arbeten. Till Europa exporterades bland annat skrin, figuriner, modellbåtar och solfjädrar. De utsökta arbetena blev mycket populära under 1700-talet då alla former av kineserier uppskattades högt. Lustigt i sammanhanget är att medan importen av porslin till Europa under 1800-talet minskade, fortsatte den med elfenben att öka. Det är därför svårt att avgöra när det lilla skrinet faktiskt kom till Sverige. Det kan ha kommit med något av de ostindiska fartygen men det är inte helt säkert.

Det är också svårt att säga exakt hur gammalt skrinet är om man inte är en expert inriktad på just den typen av föremål. Motivet är klassiskt, den fyrtåiga kejserliga draken och materialitet tidlöst. Ett formspråk som liksom kejsardömet ska stå över tidens föränderlighet. På locket ses två stycken drakar som vrider sig mot varandra i ett symmetriskt mönster. Sidorna pryds av växtornamentik och fåglar. På metallåset ses en stiliserad pion som symboliserar våren. Den är Kinas nationalblomma och anses ha medicinska egenskaper och användes bland annat till att tillreda kärleksdryck. Den är också rikedomens och ärans blomma.

Det är fortfarande mycket vi inte vet om skrinet men valet av material, det fina hantverket och mönstret skvallrar ändå om ett föremål av hög social status. Skrinet borde ha varit värdefullt för ägaren på många vis men hur just det här föremålet använts kanske vi aldrig riktigt får veta.