Söndagen den 3 maj 1925 i Göteborgs-Tidningen kunde läsaren ta del av en artikel om den två dagar långa västsvenska spelmansstämman som skulle hållas på Konserthuset. Till stämman hade många spelmän från hela landet anmält sig. Det var både äldre och yngre spelman som tog plats på scen och spelade polskor, brudmarscher, dansmusik och vallåtar. Konserthuset var nästan fullsatt båda dagarna. Här på bilden ser vi en av spelmännen som hette Arvid Johanson från Skaraborgs län.
På bilden ser vi sex av representanterna från Nyans balettkår. Söndagen den 17 maj 1925 publicerades bilden, beskuren, i en artikel om repetitionerna inför två kommande revyer. Artikelförfattaren besökte Lorensbergsteatern, där en ny Karl Gerard-revy skulle ha premiär senare i maj. Under rundturen, ledd av teaterdirektören, skildrar journalisten hur balettmästaren Johannesson, även kallad Texas, högljutt ledde repetitionerna med baletten. ”Han är i grund och botten en mycket snäll människa, fast han har till yrke, att före varje revypremiär gå omkring och skrika och försöka sätta sig i respekt hos balettkåren.” Journalisten besökte även repetitioner på Nya teatern, Nyan, inför deras nya revy. Där mötte han regissören Jacob Velt, pianisten Orvar Rasmussen och balettinstruktören fröken Westfelt, som ihärdigt repeterade med ett tjugotal balettflickor. ”Tjugo vänsterben och tjugo högerben, varsågod, jämna takter!”.
Nya Teatern var en teater i Arbetareföreningens Hus på Järntorget som hade öppnat 1909. Under 1920-talet kallades huset av en göteborgsjournalist ”De tusen fröjdernas hus” då det i huset fanns en professionell teater, två amatörteatrar och en populär restaurang med en egen orkester. Teatern stängde dock 1925 och ersattes av en biograf, som var öppen till 1955.
I Göteborgs-Tidningen den 15 november 1925 berättar en journalist om gårdagens första provtur med spårvagnen till Härlanda, där han deltog tillsammans med spårvagnsdirektör Wendt och några andra. Under färden stannade folk längs vägen för att titta, och några barn sprang efter vagnen och ropade högljutt. Direktör Wendt nämnde att han föreslagit för fastighetsdirektör Gärde att inhägna slingan, med tanke på alla barn i området. Redan veckan därpå planerades de ordinarie turerna att starta. Vid denna tid kostade en spårvagnsresa cirka 25 öre.
Göteborgs-Tidningen den 22 november 1925 publicerades artikeln ”Ska jag klippa håret – eller inte?”. I artikeln delar en frisör med sig av sina erfarenheter kring damer som nervöst låter sina långa lockar falla för saxen. Artikeln noterar hur de korta frisyrerna, särskilt den så kallade shingeln, blev föremål för kontrovers ”i många konservativa göteborgares ögon är frisören ett osedvanligt svart får, som är upphovet till den olycka som benämnes shingel.
”Ett särskilt uppmärksammat fall återges i artikeln: En upprörd kvinna ringde till salongen och anklagade frisören:– Ni har klippt min dotter…Frisören svarade:– Jag har klippt många döttrar.– Ja, men min fick inte lov att klippa sej.– Tja, hur skulle jag kunna veta de’?– Herrn kunde väl ha läst i ögonen på henne att hon gjorde det olovandes.Frisören konstaterade då att han helt enkelt inte har tid att läsa i de unga damernas ögon.
Frisyren shingel blev mycket populärt på 1920-talet. Ordet kommer från engelskans shingle, som betyder takplattor eller takspån och åstadkoms med hjälp av en sax som hålls över en kam. En teknik som också används i många klassiska frisyrer för män.
en 27 december 1925 rapporterade Göteborgs-Tidningen om Cirkus Frankonis föreställningar på Lorensbergs Cirkus. Cirkusdirektören Lindberg som var en branschkunnig veteran presenterade ett varierat program med ryttare, jonglörer, akrobater, lindansare och ormtjusare. Publiken visade särskilt uppskattning för direktör Lindbergs frihetsdressyr. Ryttarna var bröderna Frankoni och systrarna Lindberg, som imponerade med sitt säkra arbete på hästryggarna. På bilden ser vi systrarna till häst i Göteborg.
Cirkus Frankoni grundades 1909 av Frans Lindberg, som själv hade börjat uppträda på cirkus redan som 12-åring. Föreställningarna dominerades av ryttarnummer och hästinslag. Det var Frans hustru Fanny som ansvarade för ekonomin. Fannys dotter Rosa var en del av föreställningarna liksom alla sju barn som paret fick tillsammans. Cirkusen blev snabbt populär och växte sig allt större. När Fanny insjuknade i diabetes och gick bort 1930 drabbades cirkusen hårt och upplöstes året därpå. Frans Lindberg avled 1936 i lunginflammation, men flera av barnen fick egna cirkuskarriärer.
Lorensbergs Cirkus var en cirkus- och konsertlokal i centrala Göteborg som byggdes 1884. Efter att ha brunnit ner år 1900, återuppfördes byggnaden och blev en scen för en mångfald av evenemang, från cirkusföreställningar till sång-, musik- och diktaftnar, teaterpjäser, konserter, uppvisningar och revyer. Bland de legendariska framträdandena märks Louis Armstrong 1933, Helan och Halvan 1947, Beatles 1963 och Jimi Hendrix 1968. Särskilt kända blev Karl Gerhards nyårsrevyer, som spelades här mellan 1943 och 1961. Även Povel Ramel, samt radarparet Hagge och Tage, satte upp sina revyer på Lorensbergs Cirkus. Den smutsgröna byggnaden revs den 24 november 1969, och cirkusverksamheten flyttades till sydvästra delen av Heden. Idag står ett parkeringshus på platsen där Lorensbergs Cirkus en gång låg.