År 1925 präglades det växande Göteborg av både vardagsliv och dramatiska händelser. Gnisslande spårvagnar, försäljare och flanörer delade gaturummet med invigningar, demonstrationer och festligheter som gav stadens platser och torg liv och rörelse.
/
Strålande solsken och dekorerade bilar på Barnens dag
Barnens dag-firandet 1925 ägde rum under första helgen i september och bjöd, enligt Göteborgs-Tidningen, på strålande solsken. Hela staden dekorerades med svenska flaggor och girlanger och festligheterna pågick hela helgen. På bilden syns en av bilarna i det så kallade reklamtåget. Även om antalet deltagande bilar var få, var de desto mer påkostade i sina dekorationer. Här visas varuhuset Grand Bazars blombil. Varuhuset Vollmers deltog också och hade enligt artikeln valt ut sina ”skönaste flickor”, klätt dem som sköldmöer i rustningar och placerat dem i en vagn utformad som ett vikingaskepp.
Grand Bazar på Kungsgatan 49 öppnade 1912 av Åkerlund och Pauli, men köptes redan 1913 av H.G. Turitz, som sedan 1909 drev varuhusföretaget American Bazar i stan. De två varuhusen blev grunden till Turitz & Co, som senare etablerade EPA-varuhus över hela Sverige. År 1916 köpte företaget även grannfastigheten på Vallgatan 32, och 1932 förvärvades Kungsgatan 47 samt tre tomter mot Vallgatan. Därefter genomfördes en omfattande om- och nybyggnation i funktionalistisk.
Barnens Dag-rörelsen uppstod vid sekelskiftet 1900. Uppgiften var att samordna och organisera det insamlings- och välgörenhetsarbete som alltsedan 1884 pågått till stöd för anordnandet av ”stärkande sommarvistelser – kolonier – för fattiga, trångbodda, klena, svaga och sjukliga barn”. Från 1900 till 1941 fanns ingen särskild samordning. Från 1941 till 1967 samordnades Barnens dag-festligheterna i Sveriges Barnens Dags ledares Förening. År 1967 ombildade sig nämnda förening till Barnens Dags Riksförbund som alltjämt är sammanhållande organ för Sveriges Barnens Dag-rörelse.
Gripande avsked av Dan Broström
Den 27 juli 1925 publicerade Göteborgs-Tidningen rubriken ”När Dan Broströms stoft kom till Göteborg” och beskrev den gripande högtidligheten som ägt rum dagen innan vid Packhusplatsen. Förutom Broströms anhöriga och andra prominenta personer hade flera tusen människor samlats vid Hallandsbåtarnas tilläggningsplats, där bärgningsbolagets fartyg Fritiof lagt till med skeppsredaren Dan Broströms stoft ombord. På bilden syns bärarna som med värdighet förde kistan till likvagnen på kajen, där Broströms hustru och barn lade blommor på kistan. Allt skedde under fullständig tystnad, utan tal eller ceremonier, men var ändå mycket gripande, rapporterade tidningen. Därefter avgick färden till familjens hem på Skyttegatan.
Dan Broström hade omkommit tre dagar tidigare i en trafikolycka vid Trönninge, söder om Halmstad. Begravningen hölls följande onsdag och inleddes med ett sorgetåg genom centrala Göteborg till Domkyrkan. Den storslagna ceremonin var välbesökt, och efteråt fortsatte sorgetåget till Östra Kyrkogården, där han lades till vila i den Broströmska familjegraven.
Från mytologiska kämpar till gjutjärnsornament på Kämpebron
I ett flertal artiklar under 1925 rapporterar Göteborgs-Tidningen om Kämpebrons ombyggnation, som enligt många göteborgare ansågs gå i snigelfart. Men den 27 oktober kunde tidningen rapportera att bron var färdig. Bron hade då fått nya gjutjärnsornament som var skapade av skulptören Ansgar Almqvist i Stockholm och gjutna vid Näfverkvarns bruk. På bilden ser vi arbete i ett tidigare skede från 18 juni 1925.
Den första bron på platsen färdigställdes 1628 och kallades fram till 1639 för Den höga bron eller Västra bryggan över stora hamnen. Namnet den är känd under idag kommer från de fyra cirka 2,5 meter höga träskulpturerna av mytologiska kämpar som en gång prydde bron. I början av 1700-talet byggdes bron om i sten med tre valv, där det mellersta var uppfällbart. Efter att bron blivit skadad reparerades den 1761. År 1862 revs den och ersattes av en järnbro med klaffar. Dagens bro, invigd 1925, innebar samtidigt att lyktstolparna vid brofästet och gaslyktorna på spårvägens höga elstolpar avlägsnades.
Förödande brand i Nya varvet
I Göteborgs-Tidningen den 19 september 1925 rapporterades att rök fortfarande steg från ruinerna efter nattens förödande brand. Två bostadshus vid Nya Varvets kyrkogård hade brunnit ner till grunden, vilket lämnade fem familjer utan hem. Bland de drabbade fanns charkuterihandlaren Hansson med sin familj och tio barn, som lyckades fly huset oskadda. Dock förlorade de allt de ägde i lågorna.
Larmet gick klockan tre vid kommunalhuset i Hagen. Där fungerade brandkåren som ett gemensamt ansvar: varje husägare var skyldig att hjälpa till vid en brand. Många slöt upp, och tillsammans med Göteborgs brandkår och Kustartilleriet kämpade uppemot 300 personer mot elden. Trots deras ansträngningar var husen redan övertända, och deras insats kunde bara hindra branden från att sprida sig vidare.
Invigning av Nordens största posthus
I Göteborg-Tidningen den 1 juli 1925 rapporterades det nya posthuset vid Drottningtorget hade invigts pingstafton två dagar tidigare. Invigningen var en högtidlig tillställning med flera dignitärer närvarande och Göta artilleriregementets stod för musikunderhållningen. Redan 15 år tidigare hade staden insett att det gamla posthuset på Packhusplatsen 3 hade blivit för litet, vilket ledde till att man sökte en större plats för verksamheten. Valet föll på en tomt vid Drottningtorget, som köptes 1915. På platsen låg tidigare ett fattighus kallat Bracka, vilket revs innan byggstarten kunde inledas.
Det nya posthuset tog över sju år att färdigställa. När det nyklassicistiska huset stod klart var det både Nordens största posthus och Göteborgs näst största hus, efter Arbetarföreningens hus vid Järntorget. Projektet blev även Sveriges dyraste byggnation vid den tiden – den ursprungliga budgeten på 2,4 miljoner kronor skenade till hela 8,4 miljoner kronor.
Göteborgs finaste utsiktsplats?
Den 18 augusti kunde man läsa om att vattnet var påsläppt i den stora cisternen 150 trappsteg upp i Johannebergs vattentorn. Tornet levererade den månaden endast vatten till Chalmers nybygge. I september räknade man med att vattenförsörja även Änggården och Landala egna hem. Reservoaren rymde 230 m3 vatten, men det var utsikten man intresserade sig för. Tornet mätte 38 meter och stod på ett berg 91 meter över älven. Det gav en utsiktsplats på 129 meter över Göta älv! Lite torrt konstaterades det att själva tornet ”är just ingenting att se på” men de övriga utsiktspunkterna i staden lämnades långt efter. Man beklagade dock att tornet inte var öppet för besökare men hoppades på en ändring.
På upptäcktsfärd till Nilssons berg i Annedal
Göteborgs-Tidningen skrev den 23 september 1925 att de dagen innan besökt Nilssons berg i Annedal då de fått ett brev undertecknat från hyresgästerna på Övre Ängsgatan. Brevet ville uppmärksamma redaktionen på att den enda gata som ledde upp på berget var stenig och oframkomlig. De vädjade att journalisterna skulle ta en alpstav, skarpa broddar och en kamera och besöka gatan som enligt dem skall skötas av gatu- och vägförvaltningen. De avslutar brevet med att ”tacka Gud att inga människoliv ännu gått förlorade”.
GT utrustade sig som insändarna sagt. ”När vi lämnade Brunnsgatan hade vi en känsla av att ge oss ut på upptäcktsfärd. /…/ När man har gått några steg kommer man till en planka i marken tvärs över gatan, som enligt uppgift markerar stadens gräns. Sedan är gatan i enskild ägo och här är det bäst att bereda sig på den verkliga alpklättringen. Gata är nu ett mycket överdrivet uttryck för denna ojämna stenöken. Vi förmoda att det var något i den här stilen som Sven Hedin hade att kämpa med i Tibet. Men har man broddar i skorna och starka sulor och så lägger sig ner och kryper på alla fyra, så skall man nog i regel lyckas att komma upp.” Väl upp berget berättar journalisten att berget erbjuder utmärkta ättestupor, då något staket inte finns. Det är väldigt lätt att ramla ner ”och hamna någonstans bakom husen vid Skanstorget”. Journalisten avslutar med att hyresgästerna på Nilssons berg får hoppas på bättre tider framöver.
Fackeltåg och festligheter på Gustaf Adolf-dagen
Den 7 november 1925 publicerades bilden ovan i Göteborgs-Tidningen under rubriken ”Gustaf Adolfs dagen förlöpte som vanligt!”. Denna soliga dag hade läroverksungdomar tågat under musik och flaggor ner till Gustaf Adolfs torg. Vid denna tid var Gustaf Adolfs dagen en ledig dag för de allra flesta och festligheterna tog inte slut efter tåget. På kvällen anordnades ett inofficiellt fackeltåg till torget där även länets sångarförbund samlades för att sjunga några fosterländska sånger. Sedan anordnades en rad andra festligheter runt om på stan.
Att fira kungen Gustav II Adolf den 6 november tog sin början vid 200års-jubileet 1832 av kungens dödsdag. I Göteborg var detta stort, då kungen anses vara stadens grundare. Idag är 6 november en flaggdag men alla är inte lediga utan kopplar kanske mest ihop dagen med en speciell bakelse?
Visning av fartyget M/S Gripsholm vid Amerikakajen
Den 16 november 1925, som var en väldigt kall söndag, köar tusentals göteborgare vid Amerikakajen, för att gå på visning av det fartyget M/S Gripsholm. Portarna öppnade klockan 10:00, men de första besökarna hade köat sedan klockan 8:00. Enligt Göteborgs-Tidningen var det inte konstigt intresset var så stort med tanke på de många lovord som skrivits om fartyget i pressen.
Intäkterna från dagen skänktes till Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna, och totalt 9 500 personer kom på visningsdagen. Under alla visningsdagar tillsammans hade 20 000 personer fått möjligheten att beundra fartyget. Den 21 november inledde Gripsholm sin första resa till USA med 600 passagerare.
Grabben med lådan på magen
”På Bazaargatan stod en grabb med en hemmagjord låda på magen” står det i Göteborgs-Tidningen torsdagen den 24 december 1925. Pojken sålde almanackor, flaggor, ljus, julstjärnor och glitter.
Dagen före julafton hade journalisten tagit sig ut i julvimlet, fast besluten att inte köpa något. Men vid Grönsakstorget ”stod en gumma i ett schapp” och sålde ljusstakar i olika storlekar och färger. För några tolvskillingar köpte han en ljusstake av kvinnan och strax därefter kunde han inte motstå att även köpa ljus, en julstjärna och glitter från grabben med lådan på magen. (I GT 24/12 25 var bilden beskuren, endast pojken var med).
Julgransförsäljning som prövade tålamodet
Göteborgs-Tidningen den 23 december 1925 återges en berättelse om skribentens jakt på en julgran dagen innan, där han konstaterar att han knappast var ensam i sitt uppdrag. Kommersen var i full gång och granarna granskades noggrant från alla vinklar. Skribenten reflekterar över att det nog inte är särskilt lätt att vara julgransförsäljare, med tanke på köparnas höga krav. I artikeln återges en scen där en man länge inspekterar granarna utan att hitta någon som faller honom i smaken. Han klagar högljutt: ”Det ska vara kraftiga barr och mörkgröna, som visa att den hör hemma i den stora djupa skogen. De här rödaktiga och småbarriga träden ha vuxit i bergen eller bland torvmossarna”. Till slut tappar försäljaren tålamodet och säger: ”Det är bäst att herrn går ut i skogen och hugger sig en gran själv!”
Trots köparnas krav såldes gran efter gran. Unga grabbar svärmade runt köparna ”talrika som Egyptens gräshoppor” för att tjäna en hacka på att bära hem granarna. Men skribenten menar att det ändå är mer hemtrevligt när en pappa och äldsta sonen bär hem granen, följda av resten av familjen.
Artikeln ger ingen platshänvisning till var julgranarna är köpta men kända platser för försäljningen var Hvitfeldtsplatsen, Grönsakstorget, Järntorget och Drottningtorget.