Stadsbyggnads-
Kungsladugård har byggts ut i omgångar och innehåller flera historiska lager av berättelser. Stadsdelen har fått sitt namn efter Älvsborgs Kungsladugård som redan på 1500-talet låg i Klippan. Den tidigare kungliga marken blev en stadsdel 1868 då Majorna blev en del av Göteborg. Framåt slutet av 1800-talet började Kungsladugård stadsplaneras och kring sekelskiftet 1900 började markerna bebyggas med framför allt bostäder.
En stad i kris
Vid den här tiden rådde kristider i samhället och bostadssituationen var svår. I Kungsladugård lät flera socialt engagerade stiftelser uppföra flerbostadshus för att dra sitt strå till stacken. Bakom stiftelserna stod större företag som köpmannafamiljerna Dickson, Lindström och rederiet Broströms.
På 1920-talet planerade den dåvarande stadsingenjören Albert Lilienberg södra Kungsladugård enligt trädgårdsstadens idéer med radhus, parhus och villor i trä i klassicistisk stil och med gator och kvarter anpassade efter topografin. En varierad rumslighet, rikligt med grönska och omsorgsfullt utformade platser var typiska inslag.
Tankar om ett grönskande folkhem växer fram
Under 1940-talet vidareutvecklades idéerna i stadsbyggandet kring sunda bostäder. Demokratiska tankar om ett folkhem med sunda, grönskande bostadsområden med lokalt utbud av butiker och skolor började uppföras i form av så kallade grannskapsenheter. Tanken var att bostäder skulle ligga nära lokal service nästan som små samhällen, så att man inte behövde förflytta sig så långt. I den södra delen av Kungsladugård byggdes sådana områden med hyreshus och villor, förskola och butiker i Skytteskogen och i Svalebo.
De olika stadsbyggnadsidéerna och utbyggnadsfaserna är än idag tydligt närvarande i södra Kungsladugård. Kungsladugårdsgatan är utformad som en bred, trädkantad aveny som på var sida ramas in av jämna husrader. Bakgatorna har intimare karaktär med smalare gator som mjukt kröker efter varierande topografi och bryts upp av små grönskande platser.
En grön oas i bebyggelsen
Vid den lokala butiken Ica Toppen skjuter en grön parksluttning ut i gaturummet. Den gröna sluttningen intill Kungsladugårdsgatan är en utlöpare från Slottsskogsområdet som ligger ett stycke österut. Sluttningen planerades som park redan på 1920-talet, först i Lilienbergs trädgårdsstad, sedan i planerna för Skytteskogen på 1940-talet. Det är en liten park med uppvuxna träd som skapar en grön paus i den omgivande bebyggelsen och som binder ihop och håller isär de olika karaktärsdrag som möts runt omkring. Här kan man stanna upp och sitta ner på någon av bänkarna, skuggas av trädkronorna, rasta hunden eller låta barnen leka en stund. Härifrån har man också en överblick över vad som händer vid gatan och den närliggande spårvagnshållplatsen.
Parken fungerar som en entrépark till det högre belägna grannskapsområdet Skytteskogen dit en trappa leder upp. I bostadsområdet ligger villaområden och bostadshus i lameller placerade kring en central park. Butiken Ica Toppen var en del av grannskapstanken och ligger nedanför bostadsområdet. Mittemot parksluttningen ligger två bostadshus i tegel som uppfördes av stiftelser under 1930- och 40-talen för att bidra i den svåra bostadssituation som rådde.
I miljön runt parksluttningen med Ica Toppen och kringliggande bostadsområden möts de olika karaktärsdragen som speglar de olika epokerna och stadsbyggnadsidéerna på ett närvarande sätt och med höga upplevelsekvaliteter.
Läs rapporten som ligger till grund för den här artikeln här.
