Landerier är gårdar som ägs av staden men som börjar hyras ut till rika göteborgare under 1600-talet. Gårdarna skulle försörja staden med livsmedel genom modern odlingsteknik, men blev med tiden en plats för överklassens sommarnöjen. Idag är landerisystemet borta, men spåren efter 300 år av landerier lever kvar i stadsrummet.
Ett av de särdrag som gör Göteborg speciellt och som har funnits sedan stadens grundade för 400 år sedan är landerierna. Från början var de tänkta att försörja staden med livsmedel där holländska bönder skulle lära de nya göteborgarna att bruka jorden på ett modernt sätt. Med tiden kom gårdarna att vid sidan av jordbruket att fungera som påkostade sommarnöjen för de förmögna arrendatorerna – lantliga idyller inte långt från stadens brus. Idag finns ett fåtal byggnader bevarade från denna epok, men även alléer, parker, vägsträckningar och gatunamn påminner om en tid då man till exempel odlade tobak utmed det som idag är Kungsportsavenyn!
Landeri är i grunden ett tyskt ord som användes för den mark som staden arrenderade ut. Med tiden kom begreppet även att innefatta de herrgårdslika hus som byggdes runt om Göteborg. Den utarrenderade marken utgjorde ett område söder om älven mellan Liseberg i söder och nuvarande Alelyckan i norr. Marken fick staden av kronan vid grundandet.
Marieholmspanelen. Panelen härstammar från ett av Göteborgs landerier, Marieholm, vilket var beläget i Gamlestaden. Manbyggnaden revs 1938 och vid rivningen gjordes ”ett synnerligt lyckligt fynd”. Placerade som takplankor på olika håll i byggnaden påträffades delar av en målad panel som föreställde en bild från Marieholm från slutet av 1600-talet. En del av panelen visas i utställningen Göteborgs födelse på museet. Göteborgs stadsmuseums arkiv.
På 1700-talet började landerimarken mer och mer bebyggas med bostadshus där de ofta välbeställda arrendatorerna kunde spendera sina somrar. Omkring år 1700 fanns det ungefär 15 landerier med mangårdsbyggnader. På de största landerierna var bostadshusen herrgårdsliknande med påkostade exteriörer och överdådig inredning med dyrbara möbler och textilier. På landeriet Hedås, söder om nuvarande Heden, försågs till exempel ett tobaksplantage med ett pampigt bostadshus år 1768. Vid Järntorget hade familjen Amija arrenderat landerimark sedan 1600-talet som innehöll ”hus, tobaksplantage och fiskdammar”. Fruktträdgården ska ha haft över 200 fruktträd. I landeriets bostadshus invigdes år 1773 nöjespalatset Vauxhall, som då var ett av mycket få nöjesetablissemang för stadens överklass. På invigningen spelade en 14-mannaorkester och det förekom ofta fyrverkerier, atletuppträdanden och maskerader.
Landeriet Hedås vid Södra vägen hade ett tobaksplantage och pampigt bostadshus. Tavla i akvarell ur Carl Blidbergs samling, Göteborgs stadsmuseums arkiv.
Vid ett nedslag under andra halvan av 1800-talet kan vi hitta hela 39 bebyggda landerianläggningar runt om stadskärnan. Här finns välkända Lorensberg som från mitten av 1700-talet också var en centralpunkt för olika typer av nöjen, Lafin längst i norr (efter franskans ord för slut då landeriets marker markerade den norra gränser för Göteborg) och Liseberg som vid jubileumsutställningen år 1923 gjordes om till nöjesfält. Av dessa 39 landerier finns det idag byggnader kvar vid sex platser och sparade parkstrukturer vid ytterligare sju.
Arrendetiden för de olika landerierna kunde ställa till det för staden när man under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal ville lösa in marken för att Göteborg skulle växa. Det här kan man exempelvis se på Engelbrektsgatans krökta sträckning norr om Vasakyrkan som följer landeriet Götabergs tidigare gräns. Även om många landerier revs så bevaras deras minne genom berättelserna om de människor som levde där, men också genom namn på både stadsdelar och gator. Stadsdelen Bagaregården och Waterloogatan i Gamlestaden är två exempel på namn som kommer direkt från tidigare landerianläggningar i området.
De spår som idag finns kvar efter nästan 300 år av landerisystemet är något väldigt typiskt för Göteborg, på samma sätt som landshövdingehusen eller den ursprungliga befästa stadskärnan.
Vill du veta mer? Läs rapporten som ligger till grund för den här artikeln.