Holländsk guldålder inspirerade Gustav II Adolf till att bygga en befäst stad vid Göta Älv. De var duktiga på utrikeshandel, befästningskonst, skickliga båtbyggare och framgångsrika inom vetenskap, konst och jordbruk. De kunde det mesta, inte minst att bygga pålad stad på lera.
Det var en gång en Göta älv som slingrade sig fram. Längs med älvkanten bredde strandängar ut sig över den postglaciala leran. En perfekt miljö för vass, tuvull och kråkklöver. Året 1619 kom Gustav II Adolf inridande. Han vill bygga stad på ängarna och kastade längtansfulla blickar mot stormaktstidens Amsterdam. Här i en stad byggd på lera, firade holländarna guldålder. Med deras expertis fanns bättre möjlighet för svenska råvaror. Koppar, järn, trä, tjära, råg och hudar skulle nå en större utländsk marknad genom holländarnas goda kontakter med Europas bankväsende och handelshus. I Holland fanns skickliga handelsmän och båtbyggare, men även vetenskapligt och konstnärligt, var landet framgångsrikt. Det inspirerade. Med en befäst stad vid Göta älv, skulle kungen slippa betala skatt åt ilskna danskar och i stället själv dirigera handeln och tjäna pengar.
Genial kanal
Den 4 juni 1621 fick Göteborg sina stadsprivilegier. Stadsplanen var en idealstad men av holländsk typ med kanaler, broar och alléer. Holländska vallmästare inkallades för att övervaka det viktiga hamnbygget – Stora Hamnkanalen. Västgötaknektar lassade lera med träskodda spadar för att bygga en 800 meter lång, 4 meter bred och 3 meter djup kanal. Konstruktionen var en genial lösning på många problem. Marken dränerades och blev byggbar. I kanalen kunde invånarna hämta sitt vatten, tvätta kläder, tömma pottor och bevattna sina kålgårdar. Den fungerade även som brandskydd, men främst som en kajplats och motorväg för handel mellan bodar och lastfartyg.
Flit och skit
Amsterdam var byggt på våta strandängar vid floden Amstel. Kanalerna ledde bort vattnet och husen byggdes på träpålar för att kunna stå stadigt i leran. Tekniken innebar att hela trädstammar 13 – 20 meter långa, förankrades under vattenytan för att inte ruttna. Motsvarande konstruktioner hittar stadsmuseets arkeologer vid dagens utgrävningar. Alla hus byggda på lera vilar på pålar. Det gäller också resterna av bastionerna och den sicksackformade stadsvallen samt tillhörande vallgrav, som en gång byggdes för att skydda från angrepp. Holländare kunde rita moderna befästningar, men de var också duktiga på jordbruk. Om man i Sverige fick 3 – 5 tunnor tillbaka på varje tunna utsäde, så fick man i Holland tillbaka omkring 10 tunnor. Med flit och skit blev leran bördig. Kunniga bönder var viktiga för Göteborg, även om lilla istidens vintrar begränsade skördarna.
Stål mot trä
Men vad finns kvar idag? Holländska har inte varit ett officiellt språk i Göteborg sedan år 1670-talet. Men mejeristen Jan de Bur, har gett namn till Burgården. I Gamlestaden finns Holländareplatsen. Hamnkanalen finns kvar liksom pålningen under staden, men trä har bytts ut mot stål. Vid Södra Hamngatan kan vi flanera under holländska lindar och på vårt konstmuseum kan vi se Rembrandts målning, Riddaren med falken. Holländsk guldålder som fortfarande glimmar.
Blålerans Göteborg
Vill du grotta ner dig ännu mer i göteborgsk lera? Lyssna då på En kvart om Göteborg och avsnittet Blålerans Göteborg!