GMK:226
Fram till 1776 fanns det flera olika valutor i Sverige. Mark, öre och penningar användes parallellt med riksdaler och daler – som inte var samma sak. Tio riksdaler i sedlar var inte heller samma sak som tio riksdaler i mynt. Daler kunde dessutom vara av koppar eller silver.
För att förenkla det hela skulle det efter 1776 bara finnas 1 riksdaler, som motsvarade 48 skilling, och 1 skilling, som motsvarade 12 runstycken. Men det löste inte problemen. Både Riksbanken (Riksens ständers bank) och Riksgäldskontoret gav ut sedlar. Alla dessa sedlar förlorade i värde, men inte lika mycket. Omkring år 1830 såg situationen ur så här: Silvermynt fanns i valören 1 riksdaler specie. Sedlar fanns i två valörer. Dels 1 riksdaler banco, vilket motsvarade 3/8 riksdaler specie, och dels 1 riksdaler riksgäld, vilket motsvarade 1/4 riksdaler specie. Småmynt fanns som 1 riksdaler banco, vilket motsvarade 48 skilling. 1 skilling motsvarade 12 runstycken. Gång på gång har det genomförts reformer för att få ordning på de olika pengarnas värde. När decimalsystemet infördes i Sverige 1855 skulle valutan kunna delas i hundra: 1 riksdaler var 100 öre. De som redan behärskade det nya räknesättet, som gick snabbare att använda, fick en fördel. Ibland kunde de personerna till och med tjäna snabba pengar tack vare detta.
