Vem ska rädda Göteborg?

På 1820-talet fick Göteborg nödlån från Stockholm. Efter krigen i Europa hade Göteborg hamnat i ekonomisk kris.

Den som ville låna pengar för sin dagliga verksamhet, till exempel en butiksägare, kunde gå till den nyöppnade Göteborgs Sparbank. Ännu vanligare var att ta lån på den informella lånemarknaden. Men den som ville låna större summor, till exempel för att starta en industri, var tvungen att vända sig till Riksbanken eller Manufakturlånefonden.

Båda var finansierade från Stockholm, och dessa pengar var nödvändiga för Göteborg. År 1824 öppnade Riksbanken ett lånekontor i Göteborg, för att hjälpa staden på fötter. I riksdagen var debatterna om nödlånen vassa. Många av riksdagsledamöterna ville inte betala för spekulationer som människor i en annan del av landet hade gjort.

Än idag kan Riksbanken ge stöd till en enskild bank om den hamnar i en kris som är så allvarliga att hela systemet hotas. Det är inte bankerna som garanterar pengarna, utan Riksbanken och i förlängningen staten.