De informella bankirerna och stadsmäklarna var inte var styrda av Riksbankens ränta, och kunde snabbt anpassa ränta, lånetid och annat efter konjunkturer och händelser i omvärlden.
En bra mäklare kände också sina göteborgare. Han visste vilka som gick att lita på. Flexibiliteten och personkännedomen gav stadsmäklarna ett försprång framför bankerna, särskilt när det gällde lån till privatpersoner och småföretag. Stadsmäklaren kunde också fungera som en konsult och hjälpa personer att få en bankkontakt och hantera byråkratin.
Stadsmäklarna var som flest mellan 1860 och 1880. Mäktigast under 1870-talet var Jacob Dahl. När bankerna hade en mindre kris 1878-79 ökade hans förmedling av lån från 6 till 12 miljoner på ett år. Göteborgs Sparbank lånade under samma tid ut ungefär 3 miljoner kronor. Dahl verkade dessutom både informellt och formellt: han hade egen verksamhet samtidigt som han satt i styrelsen för Göteborgs Sparbank.
Under 1890-talet hade bankerna i Göteborg blivit mer etablerade och skaffat sig samma kunskaper som stadsmäklarna. Så småningom tog de över hela lånemarknaden.
Teckenspråk: Vem litar på vem?