Den som lånade och inte betalade tillbaka kunde bli dragen inför domstol. Reglerna var stränga för att hindra folk från att låna i onödan och straffen var hårda. I början av 1800-talet kunde den skyldige hamna i fängelse.
Då som nu lånade de flesta till en egen bostad. Ett fåtal lånade till konsumtion. Det finns till exempel anteckningar om en fattig torpare som har köpt dyra sidenvästar och hattar. Andra kunde låna för att äta och dricka på värdshus. I takt med att samhället växte och förändrades och lyxkonsumtionen ökade, så ökade också lånen för annat än det allra mest nödvändiga.
Den högsta tillåtna räntan på ett lån var länge enligt lag 6%. Även när räntan släpptes fri sågs det som ocker, det vill säga oskäligt och fult, att ta ut högre ränta än så. Ett undantag var pantbankerna, som tog ut 6% ränta plus lika mycket i avgift.
Nuförtiden kan ett snabblån via sms, med avgifter och annat, få en effektiv ränta på över 50 000%.
Teckenspråk: Lyxfällan