Efter Karl XII:s krig i början av 1700-talet hade den svenska staten ont om pengar. För att bland annat ha råd med sina krig lät staten prägla små kopparmynt. De hette mynttecken, men fick öknamnet nödmynt. Kopparmynten skulle motsvara en högre summa än sitt eget värde, och senare kunna lösas in för den högre summan. Totalt präglades över 40 miljoner nödmynt. Men systemet med inlösning fungerade inte och mynttecknen blev en förlust för befolkningen. Finansministern som ansågs skyldig till idén avrättades 1719genom halshuggning.