Köpstadsö

Dammen har varit ett nav i stadsdelen sedan första doppet år 1935 och står nu inför sin andra stora upprustning under tjänstetiden. Park- och Naturförvaltningen har därför frågat Stadsmuseet om ett kulturmiljöunderlag för att beskriva historiken, nuläget och riktlinjer inför den fortsatta planeringen.

Varför finns det en damm här?

Att anlägga en plaskdamm i den folkrika (och barnrika) stadsdelen Kungsladugård var både för nöjes och skönhets skull. Dammen utnyttjades flitigt redan från början, för bad på sommaren och skridskoåkning när vädret tillät på vintrarna. Och så gjorde dammen själva platsen till en pampig avslutning på den trädkantade Älvsborgsgatan. Det blev som Majornas Avenyn, en paradgata med en ståtlig fondbyggnad. Platsen saknar egentligen bara en Poseidon, men det får man vara själv. Dammen anlades med planteringar längs sidorna och med en vattenyta som smalnar av något mot kortsidan närmast skolan.

Formen är ett sätt att hantera den lite sluttande marken så att det inte blir ett brant fall mot vattnet i bortre kanten, men det lurar också ögat att uppfatta dammen som ännu längre än den är, och platsen som ännu lite ståtligare.

Ragnar Ossian och Charles Felix

Kungsladugårdsskolan ritades av kändisarkitekten Ragnar Ossian Swensson och stod klar 1932. Den bildar en ståtlig avslutning på Älvsborgsgatan och var från början tänkt att ha en ”vanlig” planterad grönyta fram till Mariagatan. Men så fick staden ett förslag från styrelsen i Charles Felix Lindbergs donationsfond om att i stället få en plaskdamm till platsen. Den Lindbergska donationsfonden hade (och har) till uppgift att ur Charles Felix efterlämnade förmögenhet dela ut pengar till ”stadens prydande och förskönande”, som exempelvis en damm framför en pampig skolbyggnad. Ritningarna till dammen gjordes sen av samma arkitekt som skolans, R. O. Swensson. Han har alltså skapat hela Majornas Götaplatsen.

Funktionen plaskdamm, aktivitetsyta och mötesplats har varit konstant genom alla år, vilket är ett stort värde i sig. Plaskis är en levande kulturmiljö, en plats som har lika stort värde i stadsdelen idag som när den byggdes på 1930-talet.

Läs rapporten som ligger till grund för den här artikeln här.