Hagateatern

Området runt Järntorget är unikt i Göteborg. Här finns idag den blandstad som på senare år varit ett ideal i stadsbyggandet. Butiker, verksamhetslokaler, publika funktioner som bibliotek och kulturhus, kulturella näringar och bostäder, allt finns närvarande inom området. En av dessa verksamheter är Hagateatern där Rebecca Alverfors (Kurage), Helena Gezelius och Max Gertrudson (Hagateatern) är medlemmar. (Kurage flyttade under 2019 ut från Hagateaterns lokaler).

Hur länge har ni varit verksamma i området?
– Teater Tamauer, som numera heter Hagateatern, och Kurage, har delat den här lokalen sedan 2002. Vi fick reda på att Lilla teatern, som hade barnteater och låg här innan, skulle flytta ut. Vi delade kontor sedan innan i lokaler bakom Hagabion, så det var naturligt att ta över den här lokalen tillsammans, säger Rebecca.

– Då bestämdes namnet Hagateatern på lokalen. Det kan ha funnits en teater här längre tillbaka i tiden, möjligtvis 40-talet, som hette så. Det finns vissa indikatorer från en person som hörde av sig som hade bilder på sin mamma, som var skådespelare, i logen. Och den teatern hette Hagateatern. Men det var i alla fall biograf här sedan innan. Det finns spår av det i lokalen, exempelvis där projektorn satt. Under en period var det porrbiograf, och det var en allmän kunskap vad detta var för ställe bland de som har bott i området, säger Max.

– Det finns en häftig gammaldags teaterkänsla i den här lokalen, som känns unik. Pelarna inne i salongen till exempel bidrar till det, säger Helena.

Berätta om er verksamhet?
–Vi har varit två grupper som delat på lokalen, men Kurage håller på att flytta ut sin verksamhet. Grupperna skapar scenkonst för barn, ungdom och vuxna, säger Max.

– Ungefär hälften av produktionerna som görs här är för vuxna och hälften är för barn. Vi har mycket verksamhet här i teaterlokalen, men vi är även ute på turné, fortsätter Helena.

– Producenten är här hela tiden, medan de andra funktionerna som skådespelare, scenograf, kostymör, ljussättare och tekniker, kommer in under produktion. Medlemmarna ingår i produktionerna, och ibland tar man in frilansare. Det är ungefär tjugotalet personer som jobbar här under ett år, säger Max.

– I våra produktioner tar vi oss ofta an olika teman och frågeställningar. Vi har en fast och återkommande publik och en publik som söker sig hit av intresse beroende på tema, säger Helena.

– Ofta knackar folk på och frågar vad vi har vi har för verksamhet här inne. Om vi inte låser så står det folk här och vill prata, berättar Max.

– Ja, jag upplever att vi har en inbjudande lokal på det sättet, folk går förbi och tittar in och ställer frågor om vad vi har för program för tillfället. Det är tillgängligt, säger Helena.

Vad är det som gör att ni är verksamma i den här stadsdelen?
– Det var den här lokalen som gjorde det. När de startade upp Tamauer så gjorde man föreställningar i Slottsskogen på sommaren, men så dök den här lokalen upp, svarar Rebecca.

– Känslan är att det inte går att få en bättre position – ingen geografisk plats som vi hellre hade velat vara på än den här, säger Max.

Hur skulle ni beskriva Järntorgsområdet?
– Det är en väldigt speciell stadskaraktär! Det är skillnad nu mot för några år sedan, det har kommit lite kedjor till området. Men trots att de är här nu, så finns det ändå kvar mindre butiker på Andra Lång. Restaurang Solrosen finns kvar. Haga Nygata har sin relativt turistigakänsla och samtidigt finns rivningskåkarna vid Draken – det är en väldig mix! Tredje Lång har snitsats till, och har fått ett vuxenklientel. Det är tio år mellan de som går på Andra Lång och Tredje Lång, svarar Helena. 

– Det är väl en klassisk gentrifieringskänsla i området, säger Max.

–  ”Tredje Lång gillar att Andra Lång finns där” – att det är härligt att det inte är slätstruket, även om den egna gatan är posh. Jag tror att de gillar en ruff vägg där de kan ha sitt mässing och guld bredvid. Den här gatan vi ligger på är en mix av byggarbetare, kontorsfolk på väg, familjer, äldre som bott i stadsdelen länge och eu-migranter, säger Helena. 

Hur har ni sett att området har förändrats under den tid som ni har varit verksamma här? Vad tänker ni om det?
– Jag tycker att det har blivit mer centralt. Härovanför låg det kontor innan, nu är det lägenheter istället för kontor. Det påverkar oss så klart. Vi försöker existera allihop i det här stadsrummet. Synd att många små aktörer försvinner, som bokhandel och blomsterhandel, och att hyrorna höjs, säger Rebecca.

Har ni någon berättelse eller särskild händelse från de här åren som ni varit verksamma här som säger mycket om karaktären i området?
– Jag tycker att det finns mycket samarbete lokalt. Emmaus donerade till exempel en massa t-shirts när vi gjorde en föreställning om konsumtion. Det finns mycket nätverk att hitta här bara genom att vara på platsen. Folkteatern, En Deli Haga, alla caféerna, det är ett starkt community. Teaterstråket som går här innebär ett stort samarbete med andra teatrar. Det finns ingen prestige, man kan låna saker av de andra, det tycker jag är kännetecknande för området, säger Rebecca. 

– Vi behöver aldrig lämna den här stadsdelen, allt vi kan tänkas behöva finns här. Bor man inte i stan så hamnar man ändå på Järntorget, och här finns filmfestivalen, Way out West, det är en kulturell knutpunkt för Göteborg,säger Max. 

– Min dröm är att det på Järntorget fanns en digital informationsskylt med alla aktiviteter som pågår, avslutar Rebecca.

Text och foto: Vanja Larberg, utvecklingledare stadsutvecklingsenheten.