Hagabion del 2

Området runt Järntorget är unikt i Göteborg. Här finns idag den blandstad som på senare år varit ett ideal i stadsbyggandet. Butiker, verksamhetslokaler, publika funktioner som bibliotek och kulturhus, kulturella näringar och bostäder, allt finns närvarande inom området. En av dessa verksamheter är Hagabion där Davey Hammarsten är medlem. I denna intervjun berättar han bland annat om sitt medlemskap och hur saker och ting har ändrats runt Järntorget.

Hur länge har du varit medlem?
– Jag har varit medlem i Folkets bio sedan 1985. Verksamheten var helt ideell när jag blev medlem. Café, filmkörning och biljettförsäljning, allt var ideellt. Det fanns en skyldighet för alla medlemmar att ingå i en visningsgrupp, och även de som var anställda för att jobba med administration och liknande fick jobba ideellt och vara med i visningsgrupperna. Grupperna hade ansvar för att tillsammans göra alla delar i visningarna, som att breda smörgåsar eller vara maskinist. Jag gick i pension nu i våras. Under 90-talet var jag som mest aktiv som anställd. Jag var ansvarig för tekniken. Jag var med och byggde och designade alla tre biosalongerna. 1983 startade verksamheten här i huset. Då hade den flyttat från Haga där den tidigare låg på Skolgatan 26. Till en början fanns det två salonger här. Jag var även med och satte igång Aftonstjärnan 1994, och har varit med och byggt om i Angered där det också finns en Folkets bio.

Vad var det som gjorde att ni valde den här stadsdelen att vara verksamma på? 
– Man blev erbjuden lokalen. Man hade en önskan om att bevara Viktoriahuset från kommunens sida. Så hela huset blev förvandlat till ett kulturhus, med bio, ateljéer och lokaler till föreningar. Huset är fortfarande ett levande kulturhus. Hela bion är uthyrd till Filmfestivalen varje år. Och det har varit ett antal festivaler genom åren – småfestivaler som återkommer. Bildverkstan finns högst upp i huset – men ateljéerna för konstnärer finns nog inte kvar. Den utåtriktade verksamheten i huset förutom Hagabion är Exilfilmfestivalen och Frivilligcentralen Oscar. Föreningslokalen hyrs ut till en massa aktiviteter, föreläsningar, sammanträden, tangodans och kör. Föreningen för Tibetansk buddhism har aktiviteter för alla, de har funnits här ganska länge.

Har du någon berättelse eller särskild händelse från de här åren som ni varit verksamma här, som du tycker säger mycket om karaktären i området?
– Karaktären och atmosfären har ändrat sig mycket sedan jag kom – då var det kaffe och bulle vid borden och runda rislampor i taket. På den tiden var det ett vänsterställe, ett hak med tidningar på väggarna, ett antal filmtidskrifter från olika länder. Vi drev en filmstudio som hette Lördagsstudion – den var livaktig och berömdes för sitt innehåll av Sven E. Olsson som var en legendarisk filmrecensent på tidningen Arbetet. Lördagsstudion visade klassiker, konstfilmer, dokumentärer och smala filmer. Det var en typisk Cinemateksverksamhet med konstnärligt innehåll. Varje termin innehöll olika serier av filmer. Den var utöver den vanliga repertoaren som var Folkets bio egna filmer. Annars hade vi nog inte överlevt, även om Folkets bio hade stora hits i början av 80-talet, bland annat stora dokumentärer. Filmen Smärtgränsen var den mest besökta och Jan Troells film Sagolandet. Stefans Jarls filmer har gått mangrant. Karaktären i lokalerna ändrade sig när vi började hyra ut caféet och det blev en caféidkare som tog över. Det är en markant skillnad, caféet är enormt populärt och det har dragit hit mycket nytt folk. Utbudet har på senare år berikats av serier av utländska filmer, bland annat franska, tyska och spanska studion. Digitaliseringen har förenklat filmvisningen. Det var en stor apparat innan med tunga filmer som vägde 20 kg styck.

Hur skulle du beskriva Järntorgsområdet? Hur har det förändrats?
– Det som är positivt nu är att det finns så mycket restauranger och caféer. Nackdelen i förändringen är att det har varit på bekostnad av närbutiker, som skomakare och klädbutiker. Klockbutik, skomakare och Elektrotekniska byrån finns i och för sig kvar, men det fanns en rad andra sådana butiker tidigare. Karls kaffe var ett rosteri som fanns till 80-talet men är borta nu, det fanns även något som hette Glasmagasinet som låg på Fjärde Långgatan, och en mekanisk verkstad på Fjärde Långgatan 9. Antikaffärerna var många på Andra Långgatan, idag har många slagit igen eller flyttat längre ut. Det finns antikbutiker kvar i Haga dock. Porrbutiker har försvunnit, vilket är bra! Den stora omvandlingen är Haga.

Långgatorna har successivt förändrats över tid, det har inte varit så mycket nybyggen, men ser man tillbaka så har gatorna förändrats, speciellt Andra Långgatan. Utbudet är ändå fortfarande rikare än innerstan, men tyvärr börjar det dra åt det hållet. Jag minns när Järntorget fortfarande var ett klassiskt centraleuropeiskt torg med trafik som gick runt runt och träd här och där – jag minns hur jag sneddade genom trafiken till Hoveskous konstskola där jag studerade, den låg på Järntorget i huset med tinnar och torn på den tiden. De gamla husen i Haga fanns kvar då, detta var i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det var husockupationer och demonstrationer mot kärnkraft vilket hela skolan var engagerad i. Vi hade en utställning där behållningen gick till motståndet mot kärnkraften.

Text och foto: Vanja Larberg, utvecklingsledare stadutvecklingsenheten.