Hagabion - Maria Nordqvist

Området runt Järntorget är unikt i Göteborg. Här finns idag den blandstad som på senare år varit ett ideal i stadsbyggandet. Butiker, verksamhetslokaler, publika funktioner som bibliotek och kulturhus, kulturella näringar och bostäder, allt finns närvarande inom området. En av dessa verksamheter är Hagabion där Maria Nordqvist är medlem. Här berättar hon mer om verksamheten om området runt Järntorget. 

Hur länge har ni varit verksamma i området?
– Verksamheten har funnits sedan 1973 då Folkets bio startade upp med målet att fristående regissörer skulle ha möjlighet att visa sin film. I Göteborg var det ganska improviserat från början. Det började med att de åkte runt med en projektor och visade film på ungdomsgårdar och skolor. Det innebar att de byggde en plattform för alternativ film som inte fick plats på den tidens biografer. Verksamheten flyttade till Viktoriahuset 1983.

Berätta om er verksamhet?
– Idag visar vi film varenda dag året runt. Vi har ett kortkort sommaruppehåll, annars har vi verksamhet hela tiden. I princip drivs verksamheten av volontärer. Vi är ett fåtal anställda som jobbar med administration, teknik och programsättning. Annars är det ett 100-tal volontärer som sitter i kassan och visar film. Vi tar vara på allt intresse och kompetens som finns. Medlemmarna drar igång egna serier, till exempel finns det franska, spanska och tyska filmserier som är återkommande varje år. Exilfilmfestivalen är också återkommande, och vi har haft både polska och portugisiska festivaler. Dessa är dock samarbeten med utomstående organisationer och inte medlemsdrivna.

Det finns mycket engagemang hos medlemmarna. Medlemskapet är aktivt, man går med och betalar en medlemsavgift och så lovar man att man bidrar. Det kan innebära ett kassapass två kvällar i månaden, eller att man är med i någon grupp som planerar film. Vissa är samtalsledare. Medlemmarna som jobbar här drar också in sina vänner, de blir en sorts ambassadörer. Vi är en komplementbiograf, vilket innebär att vi visar filmer som inte visas någon annanstans. Vi är medlemmar av Folkets bio, och visar majoriteten av deras filmer, men vi kompletterar med annat också. Huvuddelen av filmerna är inte på engelska, och vi visar inga amerikanska storfilmer.

Vi genomför även samtal, vilket innebär att regissörer eller skådespelare kommer på besök. Det kan vara svenska regissörer, men även från andra länder. Jag koordinerar evenemangen, och programsättaren gör schemat och bokar film. Vi har även en arbetsgrupp som tittar på film, tar in förslag och åker på filmfestivaler. Det är möjligt för publiken att föreslå också. Vi satsar även på barnfilm. Vi har bio för förskolebarn, vi kallar det för småfolkets bio, det är för 2-6 -åringar. Vi skickar ut inbjudningar till förskolor, men även till privatpersoner. Ofta kommer barn som aldrig varit på bio förut. Vi förklarar hur det går till på en bio, visar att det blir mörkt, frågar om de vet hur man startar filmen – de spanar bakåt och maskinisten vinkar. De introduceras till att gå på bio helt enkelt. Vi fick pris i år från Biografcentralen som utser årets barnbio!

Vi hoppas att vi ska kunna fortsätta utveckla konceptet ännu mer. Exempelvis ska vi till hösten ha barnbiokonferens med branschfolk från hela Sverige. Vi är vad jag vet ett av få ställen där man kan träna för att bli maskinist. Går man med och blir medlem så behöver man inte ha någon kunskap sedan innan, utan man går bredvid genom året och får även kurser i teori. När man känner sig redo får man ett eget pass. Sedan kan man gå vidare och jobba på andra platser. Många maskinister i Göteborg har gått igenom Hagabions verksamhet vid något tillfälle. Det är en restaurang här uppe och på bottenplan. Restaurangen hyr av oss i föreningen Folkets bio i Göteborg.

Vad är det som gör att ni är verksamma i den här stadsdelen?
– Det började i den här stadsdelen, och när skolverksamheten slutade i Viktoriahuset fick vi ett permanent bra hem här ihop med en mängd andra föreningar. Det vore konstigt att flytta någon annanstans nu! Vi är också lite av en kvartersbiograf, en stor del av våra besökare bor i området som sträcker sig härifrån och bort till Majorna. Stammisar från kvarteren droppar in och ser vad som är på ikväll.

Hur skulle du beskriva Järntorgsområdet?
– Det känns som en småstad! Det är kreativt, det händer mycket, det finns de etablerade ställena men det poppar också upp nya ställen. Det har blivit trendigt, och det har även blivit dyrare, så det är inte enbart bra. Men det är ett populärt ställe att vara på just nu, med många uteställen. Haga var väldigt nedgånget när jag var liten, men nu är det en plats för barnfamiljer. Det bor också mycket folk i området, det är inte bara caféer och restauranger, utan det finns skolor, förskolor och lokala besökare. Det är personligt. I början av 2000-talet renoverade vi och byggde nytt. Det var nästan rivningshotat här. De gjorde en jätterenovering av grunden.

Har du någon berättelse eller särskild händelse från de här åren som ni varit verksamma här som du tycker säger mycket om karaktären i området?
– Jag började som maskinist och nu är jag tillbaka. Det är samma med vår nuvarande tekniskt ansvarige, som utbildade sig här för länge sedan och nu är tillbaka. Det är också häftigt att det funkar att medlemmarna driver verksamheten. Vi var på en konferens utomlands där de ställde frågan ”Hur vet ni att folk kommer när de inte får betalt?” Men det funkar och det är häftigt att det gör det. Vi skulle inte fixa det om det inte vore för medlemmarna!

Text och foto: Vanja Larberg, utvecklingsledare stadutvecklingsenheten.

Läs intervju nummer två med medlemmen Davey Hammarsten.