Bokskåpet

Området runt Järntorget är unikt i Göteborg. Här finns idag den blandstad som på senare år varit ett ideal i stadsbyggandet. Butiker, verksamhetslokaler, publika funktioner som bibliotek och kulturhus, kulturella näringar och bostäder, allt finns närvarande inom området. En av dessa verksamheter är Bokskåpet som ligger i hörnet av Värmlandsgatan/Tredje Långgatan. Mia Juhlin,  en av grundarna, berättar mer.

Hur länge har ni varit verksamma i området?
– Vi startade upp i maj 2006.

Berätta om er verksamhet?
– Den är en dröm som vi genomfört. Frida Lax, som jag startade upp med, och jag, jobbade med barnböcker på Wettergrens. Det var ett skede i deras utveckling när de la ned mycket tid på barnboksavdelningen. Frida och jag hade samma inställning till litteratur. Vi jobbade bland annat tillsammans med Barnbokbildens vänner, och en snöig dag var vi på väg till ett möte med dem. Då bubblade det upp – tänk om vi fick göra allt det vi drömmer om, tänk om vi skulle öppna en bokhandel och skapa en kulturell scen med författarsamtal, utställningar och möten med barn? Vi upplevde att det var en sådan centrering i Stockholm och det fanns ingen naturlig scen här i Göteborg för barnlitteratur. Vi hade en så stark lust att skapa detta så vi sa upp oss från våra jobb, och fick starta-eget-bidrag.

Vi gick en bra kurs hos Lernia där vi verkligen fick bearbeta och bygga upp vår affärsidé. Det var en väldigt rolig period när vi renoverade butiken. Vi målade och grejade och byggde upp – det var häftigt att göra på precis det sätt vi ville ha det! Jag är So-lärare i grunden och Frida är litteraturvetare. Jag drivs av en stor lust att sprida litteratur, eftersom den har spelat en stor roll i mitt liv. Det grundar sig i att min morfar läste så mycket för mig. Han älskade arbetarlitteraturen och läste alltid. Jag minns känslan av att sitta i morfars knä – han kunde ta fram en trädgårdsbok eller Lennart Hellsing. Det var en blandning, även med min mamma, all form av litteratur kan man läsa och sedan kan man diskutera. Jag ville ge det vidare. Det är samma för Frida. I dag har vi en mängd olika verksamheter förutom butiken som bland annat utställningar och lördagsaktiviteter då författare eller illustratörer kommer hit. Det kan vara bildworkshopar där vi jobbar med bilden eller abc med förskolepedagoger eller temaläsningar. Vi har vuxenföreläsningar och samarbete med BarnBoksNätet Väst. Där pågår samtal men vi såg att vi ville göra dessa samtal mer offentliga. Vi har även samarbeten med skolor där jag föreläser och hjälper dem att bygga upp bibliotek.

Vad är det som gör att ni är verksamma i den här stadsdelen? 
– Det svåraste när vi startade upp var att hitta en lokal. Vi ville inte gå in och köpa en lokal, vi ville hyra och det var inte lätt. Till en början tittade vi runt Danska vägen och Haga, men så tittade vi på en lokal som låg härintill i samma bostadsrättsförening. Den passade inte för oss, men de sa att det skulle komma en ledig lokal, och den fick vi. Vi gjorde noggranna undersökningar om det skulle vara ett bra läge. Vi satt på Jonséns och räknade barnvagnar och kollade flödet. Linnéstaden var full av barnfamiljer, och Netto och barnavårdscentral låg nära så vi såg att det fanns saker i området som drog barnfamiljer. Lokalen ligger också på ett hörn vilket är en fördel, och det var en fin lokal att bygga på.

Hur skulle du beskriva Järntorgsområdet?
– Som London Soho, det finns en stor variation med något för alla. Området har ett kulturellt värde. Charmigt och ruffigt. En viss utveckling måste ske, men det finns ett stort värde i att de äldre byggnaderna är bevarade och blandade med det nya. Jag känner att det är ett område i utveckling och det är svårt att förutse vad som kommer att hända på längre sikt.

Hur har du sett att området har förändrats under den tid som du har varit verksam här? Vad tänker du om det?
– Jag ser förändringen som positiv. Till exempel har det blivit fint med auktionsverket och deras gårdar. Så länge man kan kombinera det nya med det gamla och bevara den känsla och atmosfär som finns är det bra med förändring. Området har olika karaktär på dagen och kvällen. En sak som hade varit fint är om Masthugget kunde vävas ihop med Haga, med gågator hela vägen i Långgatsområdet.

Har du någon berättelse eller särskild händelse från de här åren som ni varit verksamma här som du tycker säger mycket om karaktären i området?
– Man kämpar på med verksamheten, den går upp och ned, och jag hade inte gjort det om det inte vore för alla möten. Barn som kommer hit och tecknar, sätter upp det på väggen och sedan kommer tillbaka när de blivit äldre. Pensionärer som kommer in och pratar. Mötet mellan författare och barn. Ja det är mötena, allt som är levande. Man kommer så nära sina kunder. Ibland är vi med när ett barn ska födas, och ibland är det kunder som har gått bort. Det har blivit ett boksskåpsliv här.

Om jag ska berätta om ett särskilt tillfälle så var det en av de första gångerna som Stina Wirsén var här. Det var när vi ganska nyligen hade öppnat. Jag såg glädjen hos alla. Det var väldigt många i  butiken, de sista som kom in fick ha sina barn på axlarna. Eftersom det var så fullt med folk så försvann akustiken, man hörde ingenting och vi hade ingen högtalare på den tiden. Stina Wirsén försökte prata men det var omöjligt, så hon tog en ritrulle och slängde ut på golvet bland alla. Hon räddade hela alltet och alla ungarna satte sig ner och ritade ihop med henne.

Intervju och foto: Vanja Larberg, utvecklingsledare stadsutvecklingenheten.