Queer onsdag: Att leva sitt liv

Om äldre LHBTQ-personers liv, förhoppningar och drömmar

Hur har det varit att växa upp och leva i en tid då ens identitet och sexualitet setts som kriminell och sjuk? Anna Siverskog har intervjuat ett antal personer födda mellan 1922 och 1950. De har levt och åldrats i en tid där könsidentiteter och sexualiteter som skiljer sig från normen har varit kriminaliserade, setts som sjuka och många gånger framstått som osynliga eller avvikande.

Siverskogs forskning handlar om de förväntningar som finns på hur vi bör leva våra liv och vad som händer när en inte följer normerna för kön, ålder och sexualitet. Den handlar om att söka, efter platser, personer och sammanhang där ens begär och könsidentitet ska kunna ta plats.

Vi får ta del av berättelser om hur livet som LHBTQ-person sett ut under 1900-talet och om hur det kan se ut på äldre dar. De handlar om rädsla för att bli homo- eller transfobiskt bemött, men också om drömmar och förhoppningar om den tid som är kvar i livet.

Om begreppet LHTBQ

L:et ingår i de flesta internationella akronymerna som används (LGBTI etcetera), men har inte följt med i den svenska förkortningen. Att Anna Siverskog ändå adderat L:et är för att många av de äldre lesbiska hon lyssnat till och skrivit om inte känt sig representerade som ”homosexuella”.

– Under 1970- och 1980-talen osynliggjordes ofta lesbiska genom kategorin ”homosexuella” som förutsattes vara homosexuella män i olika kontexter. Att vara kvinna och att vara lesbisk har varit viktiga identiteter för dessa generationer och det är anledningen till att jag har med det i min förkortning.”, säger Anna.

Foto: Frigörelsedemonstration 1985, RFSL:s bildarkiv. Fotograf okänd.

Praktisk info

Begränsat antal platser. Vill du vara säker på att få en plats går det bra att förboka i museets reception eller på telefon 031-368 36 00. Obokade platser släpps fram till att föreläsningen börjar.