Följ de arkeologiska utgrävningarna i Skändla

Stadsmuseets driver ett projekt vid Skändla i Tuve på Hisingen. Här söker museets arkeologer lämningar efter de västsvenska järnåldersbönderna för 1500 år sedan. En del av resultaten kan du läsa om här.

Ska öka kunskaperna om livet för 1500 år sedan

Vi vet mycket lite om hur västsvenskarna levde för 1500 år sedan. Hur hade de det på en vanlig lantgård eller by, hur länge bodde de på samma plats, hur handlade de med omvärlden och hur betraktade de sina gravlagda förfäder på gravfälten? Det är frågor som man vill besvara med det arkeologiska forskningsprojektet i Skändla.

De första arkeologiska undersökningarna i Skändla

Åren 1917 och 1918 undersöktes flera gravar på ett gravfält i Skändla. De daterades till vikingatiden. 2014 års forskningsundersökning ägde rum på boplatsen som ligger alldeles intill gravfältet. Det visade sig att boplatsen är flera hundra år äldre än gravarna. Hur kan det förklaras? Bodde man så länge på boplatsen att man fortsatte att använda den in i vikingatiden och begravde sina döda på gravfältet?

Flera glaspärlor påträffades på boplatsen under 2013 och 2014. Dessutom påträffades flera huslämningar. En av lämningarna var särskilt välbevarad. Det är en av de bäst bevarade huslämningarna i denna del av Västsverige. I bildspelet ovan kan du se hur pärlorna och huslämningen såg ut vid provgrävningen.

FLERA HUSLÄMNINGAR HAR HITTATS

Huslämningen på bilden i bildspelet (Hus I) är från 400-talet och består av ett så kallat treskeppigt långhus. Det har varit minst 24 m långt, 7,5 m brett och byggt av ek. Huset kan ha använts i flera hundra år. Vid provundersökningar 2013 och 2014 hittades spår av hantverksredskap och hushållskärl på platsen för Hus I. Det var bland annat en sländtrissa för trådspinning, en vävtyngd till en vävstol och flera rester av skålar och krukor från hushållsverksamhet. Ingen tvekan om att man arbetat med textilhantverk och lagat mat i huset alltså.

Ytterligare minst två huslämningar fanns på boplatsen i Skändla. En av dem är precis lika gammal som Hus I. Gården på 400-talet bestod alltså av minst två byggnader.

ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR I SKÄNDLA 2015

Årets grävningar på järnåldersboplatsen i Skändla avslutades andra veckan i juni. Under de dryga tre veckor som museets arkeologer varit på plats har tre av totalt fyra olika hus från järnåldern undersökts. Två hus har ännu inte daterats men bedöms även de, utifrån form och storlek, vara från järnåldern. Det största huset var uppemot 30 m långt! Huslämningarna bestod av stolphål och väggrännor som visar var väggar och takbärande stolpar stått. Spår av hushållsverksamhet såsom eldstäder och skärvor av keramikkärl hittades också.

I åkern kring boplatsen påträffades även elva glaspärlor, varav en mångfärgad så kallad millefiori-pärla. Två av pärlorna var brända, vilket indikerar att de burits av en person som kremerats inför sin begravning. Sannolikt har gravfältet Tuve 7, som ligger strax intill boplatsen, en gång sträckt sig ända ut på åkern men för länge sedan blivit förstört genom plöjning. I åkern hittades också skärvor av glas, vilka kan vara rester av glaskärl som någon av de döda kan ha fått med sig i graven – en mycket exklusiv gravgåva under denna tid.

Som en del av den pedagogiska verksamheten i Skändla deltog flera skolklasser från lågstadium ända upp på gymnasienivå i undersökningarna. Två helgvisningar genomfördes och lockade trots bitvis mycket dåligt väder ett knappt tjugotal deltagare per gång. Även fornminnesfaddrar och praktikanter från universitetets masterutbildning i arkeologi fick möjlighet att vara med under de tre fältveckorna. Inför 2016 finns planer på att gräva ut en av gravarna på gravfältet, för att på så sätt undersöka om boplatsen och gravfältet hänger ihop.

Läs mer om årets grävning på bloggen!
Läs mer i fältbloggen för att få senaste informationen om Skändla.

Är du intresserad av arkeologi?
Då kanske du också vill läsa om vad man gör som fornminnesfadder