Blogg

Urbanum

Vattenlevande grisar och vandrande getter

Hållbar fiskodling kan drivas i övergivna industrilokaler och på gammal torparmark nära vägen trivs grisar och getter året om. Vi måste tänka nytt när det gäller stadsnära matproduktion och djurhushållning. En som visar vägen är Niklas Wennberg på Stadsjord.

Vi svenskar måste minska vårt ekologiska fotavtryck och tänka nytt när det gäller produktionen av mat. En som både tänker och hittar lösningar är Niklas Wennberg, verksamhetsledare för Stadsjord. Förr användes Göteborgs Slakthus av farbröder med blodiga förkläden. Idag jobbar Niklas och hans kompanjon Henrik här tillsammans för att skapa ett urbant matcentrum med sina vattenlevande grisar. Så kallar Niklas de två fiskarterna Tilapia och Clarias som växer till sig i stora kar i lokalerna. Fiskarna är enkla att föda upp, äter allt och är goda matfiskar.  Stadsjords prototypverkstad för landbaserat vattenbruk är en hållbar fiskodling men ändå möjlig att återskapa hemma. Idag finns cirka 400 000 akvarier i svenska hem. Enligt Niklas behöver framtidens akvarister inte bara pyssla om sin fisk utan kan även äta upp den när den vuxit till sig. En djurhushållning som motsvarar hur folk förr hade hushållsgris.

Utegrisar har Niklas använt sedan 2009 för att omvandla gräsmattor till gödslad odlingsmark. Grisar skapar mervärde på många sätt och de trivs i skogen nära staden på det som en gång var torparmark. Kan vi tänka nytt kring torparens småskaliga liv? Armodet har vi hört om men inte lika mycket om kvaliteten som fanns i det enkla livet menar Niklas som gärna kopplar historiska referenser till det han gör. Ute i skogen har Stadsjord startat Minifarm unplugged. På 10 hektar gammal torpargrund nära bullrande väg och utan vatten, elektricitet eller avlopp undersöker Niklas hur vi kan ta nya ytor i anspråk för framtidens djurhushållning. Här håller han i skogspromenader med getter för universitetets räkning. Något han har döpt till ”Vandrande samtal om begripliga landskap i sällskap med getter.” För Masterstudenterna i Humanekologi är det terminens höjdpunkt att få följa med. I skogen återupprättar Niklas den terräng som hamnat i dysfunktionellt bruk sedan torparna försvann som institution på 1940-talet. På mark där ingen tidigare ville vara utom skogsavverkningsmaskiner skapar han landskapsnytta på riktigt. Tillsammans med sina grisar och getter bygger han en bro mellan folksaga och framtid.

/ Ylva Berglund