Blogg

Göteborgs födelse

Silkeskoftan - ett unikt föremål

Den stickade tröjan från 1600-talets första hälft är ett av de riktigt unika föremålen i vår samling. Det är ont om bevarade kläder från 1600-talet och stickade plagg är särskilt ovanliga; i Sverige finns bara två stickade tröjor från den tiden bevarade.

Vi vet inte så mycket om tröjan, eller koftan om man använder ett modernt språkbruk. Vi vet att den skänktes till museet 1871 av Anna Christina Roluff. Hon i sin tur hade fått den testamenterad som gåva 1810 av fröknarna Maria och Anna Margareta Kampf men där tar historien slut. Genom att studera liknande plagg runt om i Europa kan man ändå göra vissa antaganden.

Stickning går att spåra tillbaka till 1200-talet i Europa men stickade större plagg som tröjor och koftor började dyka upp i Italien först under 1500-talet och blev moderna under andra halvan av 1500-talet. Tröjorna var ofta stickade i mönster för att efterlikna italiensk sidenbrokad, ett tyg som var modernt i Europa vid tiden. På Nordiska museet finns en tröja av denna typ. ”Vår” kofta är tillverkad av löst spunnet silkesgarn och stickad i ett stjärnmönster av omväxlande räta och aviga maskor. Vid ärmsluten, runt nacken och bröstet är den broderad med metalltråd. Tröjor med det här stjärnmönstret är typiska för de nordiska länderna och det finns 14 stycken bevarade, de flesta i Norge men i Sverige finns bara en, den här. Den är stickad i fyra stycken; framstycke, bakstycke och två ärmar. Tröjor av detta slag kunde även kallas nattröjor eller undertröjor och bars endast som undertröja eller i hemmamiljö. Men broderiernas placering runt hals och ärmslut tyder ändå på att det var meningen att tröjan skulle synas under de överliggande plaggen, detta kan man även se på bilder från den tiden. Koftan har även nockor på insidan av silkesgarn för att göra tröjan extra varm. Nockorna kan man se på framsidan som små vita prickar över hela tröjan. Framstycket har senare klippts upp för att göra om den till en kofta. Någon gång har man även klippt upp vid halsen som för att göra en V-ringning men ångrat sig och sytt tillbaka dem i samma position igen. 

Vi vet inte om koftan var tillverkad till en man eller kvinna. Både män och kvinnor bar stickade tröjor av denna typ och man vet inte om och i så fall hur de skiljde sig åt.  Det man vet är att plagget tillhört någon som haft gott om pengar för så här fina textiler var väldigt dyrbara. I bouppteckningar från 1600-talet kan man se att enskilda textilier, t.ex. en stickad silkeskofta kan var det mest dyrbara man äger. Eftersom textiler var så dyrbart förr så återbrukade man kläder till att det inte fanns något kvar. Man sydde om och anpassade dem till nya plagg eller efter senaste modet. När kläderna blev för trasiga kunde de bli stoppning eller väggisolering. Det var alltså bara de med gott om pengar som hade råd att spara kläder för att så småningom kunna skänka dem till ett museum.

Även om koftan är i väldigt gott skick så är den ändå för skör för att kunna visas på en docka i utställningen. Genom att den nu ligger plant med mjukt stöd under hela koftan så säkerställer vi att museets besökare kan få njuta av detta unika föremål långt in i framtiden.

Anna Adrian, konservator på samlingsenheten, Göteborgs stadsmuseum

Anna Adrian berättar om silkeskoftans bakgrund.
Filmen visas även i utställningen Göteborgs födelse.
Läs mer om utställningen här.

/ Anna Adrian