Blogg

Urbanum

Maskulin fika i Högsbo

Tungt arbete, tunga lastbilar, buller och starka motorer. I Högsbo Industriområde arbetar män med att göra sånt som män traditionellt brukar göra. Majoriteten av dem vi ser är klädda i funktionella arbetskläder. Många fickor i byxorna, mycket neon i västarna, hjälm på huvudet och mobiltelefonen i örat. Men även i den här maskulina miljön finns det mellanrum, pausplatser för en kopp kaffe under fikarasten eller en öl efter dagens slut. 

I sluttningen upp mot Änggårdsbergen ligger motorcykelklubben, Hålliday, (jo det är en göteborgsvits) i ett läge som många småhusägare skulle uppskatta, med utsikt över nejden och uppvuxen ädelskog i ryggen. Det är ollonår. På klubbens uteplats har det fallit ekollon i drivor. På bordet står resterna efter knuttarnas fest. En urdrucken burk starkcider Rekorderlig Skogsbär har sällskap med ett gäng fimpar i uppblött tillstånd. Under bordet fler burkar tillknycklade av hojåkare. Någon har slängt sin ölburk och tomma snusdosa vid vägkanten som en revirmarkör.  

Längre upp ligger Högsbo skjutbana. På många skyltar finns infon: Varning för vakthund. I skjutbanans förråd har någon sorterat ved på ett genomtänkt sätt. En gammal båt som inte varit sjöduglig på flera decennier ruttnar för öppen ridå. Klubbhuset är ett sutteränghus i brunt tegel. En glutt i fönstret säger oss att hela stället skulle kunna platsa i ett retroreportage. Trappan som leder ner till undervåningen väcker minnen av brunmurriga gillestugor. Utanför finns en uteplats under tak med hundhåriga filtar. Här kan pistolskyttarna ta en paus och fika - om de törs. I trädgården under äppelträdet ligger ett kalätet köttben stort som ett lårben från en Sumobrottare.

På gårdsplanen finns ett dumpat kulturarv, ett stenblock med skålgropar troligen från bronsålder. På den här stenen offrade kanske forntidsmänniskan för att få goda skördar. Ökad fruktbarhet kan ha varit anledningen men möjligen också ett tillfälle att få mötas? Ursprungligen låg stenen på skjutbanan men flytten därifrån skedde redan på 60-talet när banområdet byggdes om. Utan sitt sammanhang är den idag svår att förstå. Mingelfaktorn är låg.

Då är det annorlunda bland områdets småindustrier och tillverkningsföretag. Överallt ser vi uteplatser och fikabord. En del är inklämda i en glugg mellan två lådformiga byggnader, andra breder ut sig i ett soligt läge vid en lerig containerparkering. Ställen med plats för en kopp eller två. Kanske är det främst tiden på dagen men efter några timmars traskande och tittande blir fikasuget påtagligt. Kahls kaffefabrik ångar på och luften är tung av Pågens giffeltillverkning. Hela området är genomsyrat av fikalukt och det blir svårt att hålla sig. Nu måste vi ha kaffe!

Huldas restaurang på Hulda Lindgrens gata är öppen och personalen smilar välkomnande mot oss. Bland arbetsklädda män nöjda över sin lunchpaus dricker vi riktigt bryggkaffe. Ahh…

/ Ylva Berglund