Blogg

Urbanum

Lindholmens DNA

När du ska lägga tak kan det vara bra med ett långt och ett kort ben. Varför tänker jag på det när jag sitter på workshop för stadsutvecklingen för Lindholmen? Kanske för att processen påminner om ett sluttande plan där det är svårt att få fäste om du inte har ett längre stödben.

Det mullrar högljutt bakom skorstenen nu när Lindholmen ska ta sitt största utvecklingssprång i modern tid. Karlavagnsplatsen är i sitt slutskede. Götaverksgatan är färdig för byggstart. Ny plan kommer i år för Pumpgatan och 2018 drar planarbetet igång för Centrala Lindholmen. Det är med andra ord mycket läkt att spika, många tunga lyft och ett stort precisionsarbete innan taklagsfesten kan firas. Stadsbyggnadskontoret och Älvstranden Utveckling tuffar på med sin gemensamma process STUP (Stadsutvecklingsprogram) som är en Göteborgsuppfinning för att kunna ta ett större grepp över fler aspekter av arbetet i området.

Det här är den tredje och avslutande workshopen. Nulägesanalysen är över och nu är processen inne i skedet målbild och planstruktur. Efter detta kommer projektgruppen dra sig undan och bearbeta det som kommit fram, säger Eva Tenow som är projektledare från Stadsbyggnadskontoret.

Mer konkreta idéer

Workshopledarna från det danska arkitektkontoret Gehl visar fyra visioner som skulle kunna fungera bra i stort sett i hela Älvstaden och även i andra hamnstäder som står redo att konvertera sina industrilokaler och återanvända sin industrimark. Det handlar om att skapa innovativa stadsrum, få en bättre stadsmässig struktur, ta vara på det unika blå och gröna, och få till en bättre blandstad med flexibel användning av lokaler. Danskorna som presenterar idéerna sprider hygge men workshoppubliken reagerar.

Det här är för generellt. Visionerna behöver vara mycket mer konkreta, säger Sara-Louise Ylander, projektkoordinator för stadsdelarna i Älvstaden. Bland annat lyfter hon att varvshistorien är det unika med området.

Räknar inte med kultur

Varvens betydelse poängteras också av Aino Trosell författare och engagerad för att skapa ett varvshistoriskt centrum här.

Blandstaden. Det låter så fint men vad betyder det egentligen? Staden är ju en levande organism. Varvshistorien är inte bara något för Göteborg. Det är en nationell angelägenhet. Det är ju hjärtat som pumpar, säger hon.

Just avsaknaden av input från kulturen och kulturmiljön i materialet blir också tydlig när en man från Stadsbyggnadskontoret visar modeller för hur tätheten behöver öka i området. Från dagens situation med 95 % verksamheter och bara 5 % bostäder till 2025 då siffrorna behöver bli 60 % respektive 40 %. Ytor för parkmark räknas in i modellen liksom förskola men kvadratmeter vikta för kultur och kulturmiljö lyser med sin frånvaro.

Varumärket Lindholmen

Så blir det dansk inspiration för workshopen och jag märker hur jag får kämpa med balansen när det nya varumärket Lindholmen ska etableras. Ska området bli en testarena som ljusteknologiprojektet Doll i Albertslund i Danmark? Ska det följa efter det gamla bryggeriområdet Carlsberg i Köpenhamn, där ett gammalt bussgarage blivit en tillfällig konst och klätterinstallation med rep? Eller ska området stängas av då och då för veteranbilsrace? Finns det möjlighet att verksamheter delar på lokaler? Undersökningar visar att människor bara är på sin fysiska arbetsplats 30 % av tiden. Vilka jobb då? Undrar jag för mig själv och saknar markkontakten i detta presumtiva livsstilslandskap.

Esoteriska idéer, politiska mål och varvsarbetares axlar

Så är det dags att sätta sig i grupper och workshoppa. På borden finns inspirationsbilder tagna mysiga dagar från namnlösa städer. Bilder på parkour, gamlingar med rullatorer som pratar, olika kreativa events i soligt väder. I min grupp väljer vi att istället titta på problematiken med barriärer i området som Hamnbanan och Lundbyleden. Hur kan vi tänka nytt kring dem? Medborgarinitiativet HASSP som också finns med i gruppen vill inte bolla nya idéer utan skriver ner sin egen som handlar om att skapa ett Holistic Association Social Science Park. Så är tiden slut. Grupperna redovisar och det är dags för oss att gå hem. Men Eva Tenow med sina takläggare ska nu jobba vidare med denna komplexitet av esoteriska medborgaridéer, ekonomiska påtryckningar och politiska mål om fler bostäder nyss. Med en koppling till den kulturella och historiska kontexten finns det möjlighet att få med det unika i den här processen: Att vi står på tusentals varvsarbetares axlar. Att det är de här människorna som har byggt upp det Lindholmen vi känner idag. Tillsammans med de naturliga förutsättningarna som älven och Ramberget har de skapat platsens DNA – något som ger stabilitet i Göteborgs identitet – även när det byggs tak på hög höjd.

/ Ylva Berglund