Blogg

Urbanum

Afrikabrev 2: Mahognyns mörka historia

Under en guidad vandring i Kakamega rainforest får jag för första gången se träslaget mahogny i det vilda. Här i Kenyas sista rest av regnskog växer fortfarande några magnifika exemplar. Många av oss har ädla träslag som mahogny hemma utan att reflektera över det. Det kan vara fanerade möbler som mormors gamla byrå eller kanske en radio. Stadsmuseet har över 400 föremål i sin samling tillverkade av mahogny. Det äldsta är ett armborst från 1600-talet. Mahogny anses ha en vacker klang så många instrument är tillverkade av träslaget. Oavsett föremål så växte materialet en gång i en regnskog långt ifrån det höga nord. Varje år avverkas regnskog på vår planet som motsvarar en tredjedel av Sveriges yta. Anledningarna är många. Behovet av virke till möbler och inredning är en av dessa och så har det varit under lång tid. Vurmen för exotiska träslag beror inte bara på praktiska orsaker, som att materialet är tåligt mot fukt, insektsangrepp och slitage. Även trender spelar en avgörande roll och influensers har ofta varit kungar och deras hov.

Machomöbler av mahogny

På 1700-talet kom inspiration via Frankrike genom Gustav den III hov. I slutet av 1700-talet blev det modernt med mörka möbler i mahogny i en sträng sengustaviansk stil. I början av 1800-talets fick borgarklassens bättre ekonomi och likt vår tids medelklass använde de pengarna till att köpa möbler. Slät mahogny stod högt i kurs när du behövde en modern byrå eller ett nytt kolonnskåp i salen. När Napoleon kom till makten vände han sin håg till Egypten för stilinspiration och resultatet blev machomöbler av flammig pyramidmahogny. Oavsett stil så bär antika föremål ofta på en mörk historia kopplad till slavarbete under vita människors ledning. Nuvarande Kenya kallades en gång brittiska Östafrika. Det kolonialiserades under andra hälften av 1800-talet av vita nybyggare som fick rätt att ta mark som inte användes av afrikanerna själva. År 1902 uppmuntrades vita nybyggare att flytta till de bördiga högländerna och driva bort ursprungsbefolkningen. Men väl där får nybyggarna svårt att hitta arbetskraft. Då tvingar myndigheterna afrikanerna att ta lönearbete på de vitas gårdar. I Kakamegaområdet odlades främst kaffe, socker och vete, men här förekommer också timmeravverkning.

Järnvägen Lunatic Express

Av ca 160 ton mahogny som importerades till Europa 1907 kom 122 ton från Afrika. Som protektorat och koloni betraktades inte Kenya som ett land med egna rättigheter, utan som ett företag med skyldighet att leverera råvaror till Storbritannien. För att leveransen ska gå smidigt byggs en järnvägsförbindelse mellan Uganda och Kenya (Mombasa och Kisumu) som senare döps till Lunatic Express på grund av det strapatsrikt arbete som kostar 2500 människor livet. Hittills hade man förlitat sig på oxkärror och bärare vid godsförflyttning. Men med ångkraft till Uganda kan britterna snabbt transportera inte bara varor utan också soldater för att försäkra sig om en fortsatt dominans över Afrika. När guldrushen drar igång på 1930-talet i Kakamega, lockas många européer till området men också vita människor från Sydafrika. En av dem är Bob Turton. Han har misslyckats som guldgrävare och prövar istället sin lycka genom att bygga ett sågverk i Kakamega. Han bygger också ett hem i kolonial stil – Rondo Retreat och anlägger en engelsk trädgård mitt inne i regnskogen. Med tanke på anläggningens storlek måste han ha tjänat en och annan kenyansk schilling.

Rondo Retreat

På 60-talet blir Bob Turton attackerad och allvarligt skadad och flyttar till USA. En inte helt vild gissning är att afrikanerna ville ta tillbaka sin regnskog. Under lång tid hade deras behov inte uppmärksammats och de betraktades som illegala bosättare av myndigheterna, men tiden är ute för vita kolonialister. Den era som började med Berlinkonferensen 1885 är äntligen över 1963 då kenyanerna får tillbaka sin självständighet. Idag förvaltas Bob Turtons koloniala hem av Trinity college. Vi äter lunch i den vackra byggnaden och strövar runt på perfekt skötta gräsmattor i den engelska parken som påminner om Slottskogen med sina öppna ytor och höga träd. Å ena sidan är vi hänförda av platsens lugn och skönhet, men också illa till mods över den kriminella politik som gjort den möjlig. En kluvenhet som kastar en skuldtyngd skugga även över oss senkomna besökare. Nästa gång jag ser ett föremål av mahogny tänker jag varsamt lägga min hand på det och viska: Jag vet var du kommer ifrån.

Vill du stötta arbetet med att bevara Kenyas sista regnskog?

Gå in på: www.kakamegaforest.com

/ Ylva Berglund